Frankenstein
Köp boken på amazon.se (betald länk)
* Som Amazon-associates tjänar vi pengar på kvalificerade köp.
Begagnade:
The fable of the scientist who creates a man-monster. The dire and terrifying consequences of giving it life are beyond his imagination, as the creature inflicts murder on the human race.
Utdrag ur boken:
''Om någon varelse hyst välvilliga känslor emot mig, skulle jag återgäldat dem hundrafalt, för den enda varelsens skull, hade jag slutit fred med hela slaktet!''
''Nåväl. Jag går, men minns att jag ska vara med dig på din bröllopsnatt. ''
Citat nedskrivna av Salamis
Bok recensioner av Frankenstein :
2004-08-04 14:14
Boken handlar också mycket om hur mänskligheten agerar när den stöter på något som är den främmande. Läsaren kommer att sympatisera med monstret och tycka direkt illa om mänskligheten som behandlar monstret på ett sådant dåligt sätt. Monstret är från början snällt och har inga onda avsikter, men på grund av hur människorna behandlar honom kommer han att bli ond.
Shelley ger i sin roman ett tydlig budskap: man bör inte försöka bemästra naturen, det är en makt alltför stor för människan att bestämma över. Troligtvis skrev Shelley denna bok för att folk skulle vända sig bort från upplysningens tankegångar, där man ville experimentera med allt och förstå alla element i naturen.
Shelley ger i sin roman ett tydlig budskap: man bör inte försöka bemästra naturen, det är en makt alltför stor för människan att bestämma över. Troligtvis skrev Shelley denna bok för att folk skulle vända sig bort från upplysningens tankegångar, där man ville experimentera med allt och förstå alla element i naturen.
Betyg 4
2005-05-11 08:00
Jag vet att man på något vis skall känna medlidande med monstret i den här boken, för vetenskapsmannen är ju galen...
Men jag vet inte jag. När jag läste lade jag märke till hur mänskligt monstret var trots allt. Monstret ville vara mänskligt och jag tycker att det lyckades rätt så bra. Det formades av de första (eller ja) människor han kom nära och när de människorna stötte honom ifrån sig blev han "ond". Detta låter väl som ett rätt så bekant beteende... nästan mänskligt.
Det stod att detta skulle vara en skräckbok, och vist visar väl den här boken hur avtrubbade vi har blivit… för var fanns skräcken? Möjligtvis i professor Frankensteins mörka hjärna.
Många gånger funderade jag över om monstret var verkligt eller om även det var bara ett hjärnspöke. Så var jag lite avundsjuk på Frankenstein för att han hade en demon av kött och blod att slåss mot, vi andra får nöja oss med hjärnspöken, och dem behöver man inte jaga över någon polaris… de finns där hela tiden.
Men jag vet inte jag. När jag läste lade jag märke till hur mänskligt monstret var trots allt. Monstret ville vara mänskligt och jag tycker att det lyckades rätt så bra. Det formades av de första (eller ja) människor han kom nära och när de människorna stötte honom ifrån sig blev han "ond". Detta låter väl som ett rätt så bekant beteende... nästan mänskligt.
Det stod att detta skulle vara en skräckbok, och vist visar väl den här boken hur avtrubbade vi har blivit… för var fanns skräcken? Möjligtvis i professor Frankensteins mörka hjärna.
Många gånger funderade jag över om monstret var verkligt eller om även det var bara ett hjärnspöke. Så var jag lite avundsjuk på Frankenstein för att han hade en demon av kött och blod att slåss mot, vi andra får nöja oss med hjärnspöken, och dem behöver man inte jaga över någon polaris… de finns där hela tiden.
Betyg 3
2005-05-16 20:00
Detta är en bok som verkligen speglar den romantiska epoken och människornas rädslor under den tiden. Kommer människan kunna skapa liv på det viset i framtiden? Vem har rätt till att leka Gud? Det mest intressanta med boken är enligt mig hur Frankenstein drog på sig sin olycka alldeles själv. Hur hans (läs: människors) rädlsa för det okända förorsakade honom all leda han fick gå igenom. Det var inte ett monster han skapade, utan det var en varelse. Det var han själv som gjorde skapelsen till ett monster genom att lära den att hata, att avsky.
Jag skulle vilja beskriva boken som ett mästerverk från sin tid, en bok som berör och därför finns kvar idag. Språket är vackert och beskrivningen av känslor och natur står i centrum. En bok som andas den romantiska epoken, min favoritepok, rakt igenom!
Jag skulle vilja beskriva boken som ett mästerverk från sin tid, en bok som berör och därför finns kvar idag. Språket är vackert och beskrivningen av känslor och natur står i centrum. En bok som andas den romantiska epoken, min favoritepok, rakt igenom!
Betyg 5
2005-07-04 21:50
Finns det olika versioner av den här boken eller? Jag förväntade mig ett helt annat slut när jag läste den som en vän berättade om.
Men om boken då; det var en intressant sak att skriva om, men hon utvecklar det inte helt, inte mer än till mord efter mord...lite uttråkad efter ett tag. En annan negativ sak var att flera liknelser och känsloförklaringar upprepades alltför ofta.
Men om boken då; det var en intressant sak att skriva om, men hon utvecklar det inte helt, inte mer än till mord efter mord...lite uttråkad efter ett tag. En annan negativ sak var att flera liknelser och känsloförklaringar upprepades alltför ofta.
Betyg 3
2005-07-21 23:35
Frankenstein är en filosofiskt djup skräckhistoria som enligt författaren själv utgår från den fundamentala livsprincipen – livets helgd. Vad är liv? Frankenstein leker Gud och skapar en levande varelse. En sådan måste enligt vårt tänkande vara något fasansfullt. Jag tror att just detta är förklaringen till att detta skräckdrama har skapat så mycket fascination. Den skakar oss i grunden och är inte enbart något ytligt skräck för skräckens egen skull. Jämfört med filmatiseringen av Frankenstein är boken mer filosofisk och komplext uppbyggd. Den beskriver de olika aktörernas motiv mycket bättre än filmerna vilket ger en bättre bakgrund till skräckhistorien.
Boken är även något unikt upplagd då den består av en skeppares brevskrivande adresserat till en skeppares syster. I detta brevskrivande kommer skepparen in på historien om Frankenstein och hans monster. Skepparen har ett liknande motiv som Frankenstein, de vill båda kontrollera naturelementen. De är båda mycket ambitiösa, ärelystna och totalt uppslukade av sina visioner. Skepparen ville utforska Nordpolen och var den första att segla med ett skepp så långt norrut. En dag fastnade han och hans besättning i den nyligen fastfrusna isen och fick då se en stor gestalt med en hundspann. Dagen efter när isen sprack upp igen stötte de på en människa på ett isflak med ett hundspann där de flesta av hundarna redan hade dött. Denna människa tog ombord och visade sig senare vara Frankenstein.
Själva berättelsen börjar när Frankenstein berättar om sitt öde. Till en början hade Frankenstein tänkt ta med sig sin hemlighet in i döden. Men när Frankenstein upptäckte att skepparen var precis som han själv var i den åldern ville han avskräcka honom från att fortsätta den intagna vägen.
Den första delen av berättelsen handlar om tiden före, under och kort efter skapandet av monstret. Väldigt lite skrivs om själva skapandet just därför att Frankenstein inte vill uppmuntra skepparens hybris. Det enda som framgår i boken är att Frankenstein funnit lösningen på livets gåta genom att studera livets nedbrytningsprocess. Den första fasen handlar främst om Frankensteins skuldkänslor och försök att undfly sin skapelse.
Den andra fasen handlar om monstret själv och hans utveckling från icke-talande varelse som förstod väldigt lite till en talande förnuftsvarelse. Anledningen till att Frankenstein kunde återberätta monstrets utveckling och motiv var att han och monstret träffades några år efter skapelsen genom att monstret sökte upp honom med hjälp av kvarglömda papper i en kavaj som monstret på sin första levnadsdag tog från Frankenstein. Monstret krävde att få lycka och gemenskap vilket dittills hade berövats honom. Han ställde sin skapare till svars för att ha skapat en vanskapt varelse som alla människor hatar och fruktar. Han krävde därför att Frankenstein skulle skapa en kvinna åt honom precis som Gud skapade Eva åt den ensamme Adam. Därefter följer en skräckinjagande kamp mellan det hatiska och blodtörstiga monstret och den skuldbelagde och rädda Frankenstein. Monstret hotar med att förgöra både Frankenstein och hans familj och vänskapskrets om Frankenstein inte levererar ett kvinnligt vanskapt monster åt honom.
Frankensteins monster är till en början sympatisk och visar upp mycket goda egenskaper. Detta förvänds senare till sin motsats när de människor som monstret tyr sig till blir rädda och tar avstånd från honom. Här kan man dra en parallell till människors fördomar och homogenitet samt våra moralvärderingar. Hur behandlar vi våra avvikare? Ligger det i vårt intresse att skjuta ifrån oss vissa avvikare? Eller är allt enbart fördomar? Gudlösa varelser går väl inte att älska? Eller?
När vi ska försöka utdela skuld och ansvar måste Frankensteins skuld vara störst då han gick över gränsen och experimenterade med livets grundstenar. Den som skapar har också ett ansvar för sin skapelse. En varelse som inte kan tänka själv utan enbart följer sina drifter kan inte ta något ansvar och kan därför inte skuldbeläggas. Men till skillnad från filmerna om Frankensteins monster utvecklas monstret till en förnuftsvarelse som kan reflektera över vad som är rätt och vad som är fel. Med vår västerländska syn på rättssystem och straffansvar är monstret själv ansvarig för sina illgärningar. De människor som betedde sig illa mot monstret har givetvis ett ansvar och en skuld. Men att vissa människor beter sig illa och fördomsfullt får aldrig vara en ursäkt för mord.
Shelley, Mary: Frankenstein, Christofers bokförlag, Stockholm,1959 (1831)
Boken är även något unikt upplagd då den består av en skeppares brevskrivande adresserat till en skeppares syster. I detta brevskrivande kommer skepparen in på historien om Frankenstein och hans monster. Skepparen har ett liknande motiv som Frankenstein, de vill båda kontrollera naturelementen. De är båda mycket ambitiösa, ärelystna och totalt uppslukade av sina visioner. Skepparen ville utforska Nordpolen och var den första att segla med ett skepp så långt norrut. En dag fastnade han och hans besättning i den nyligen fastfrusna isen och fick då se en stor gestalt med en hundspann. Dagen efter när isen sprack upp igen stötte de på en människa på ett isflak med ett hundspann där de flesta av hundarna redan hade dött. Denna människa tog ombord och visade sig senare vara Frankenstein.
Själva berättelsen börjar när Frankenstein berättar om sitt öde. Till en början hade Frankenstein tänkt ta med sig sin hemlighet in i döden. Men när Frankenstein upptäckte att skepparen var precis som han själv var i den åldern ville han avskräcka honom från att fortsätta den intagna vägen.
Den första delen av berättelsen handlar om tiden före, under och kort efter skapandet av monstret. Väldigt lite skrivs om själva skapandet just därför att Frankenstein inte vill uppmuntra skepparens hybris. Det enda som framgår i boken är att Frankenstein funnit lösningen på livets gåta genom att studera livets nedbrytningsprocess. Den första fasen handlar främst om Frankensteins skuldkänslor och försök att undfly sin skapelse.
Den andra fasen handlar om monstret själv och hans utveckling från icke-talande varelse som förstod väldigt lite till en talande förnuftsvarelse. Anledningen till att Frankenstein kunde återberätta monstrets utveckling och motiv var att han och monstret träffades några år efter skapelsen genom att monstret sökte upp honom med hjälp av kvarglömda papper i en kavaj som monstret på sin första levnadsdag tog från Frankenstein. Monstret krävde att få lycka och gemenskap vilket dittills hade berövats honom. Han ställde sin skapare till svars för att ha skapat en vanskapt varelse som alla människor hatar och fruktar. Han krävde därför att Frankenstein skulle skapa en kvinna åt honom precis som Gud skapade Eva åt den ensamme Adam. Därefter följer en skräckinjagande kamp mellan det hatiska och blodtörstiga monstret och den skuldbelagde och rädda Frankenstein. Monstret hotar med att förgöra både Frankenstein och hans familj och vänskapskrets om Frankenstein inte levererar ett kvinnligt vanskapt monster åt honom.
Frankensteins monster är till en början sympatisk och visar upp mycket goda egenskaper. Detta förvänds senare till sin motsats när de människor som monstret tyr sig till blir rädda och tar avstånd från honom. Här kan man dra en parallell till människors fördomar och homogenitet samt våra moralvärderingar. Hur behandlar vi våra avvikare? Ligger det i vårt intresse att skjuta ifrån oss vissa avvikare? Eller är allt enbart fördomar? Gudlösa varelser går väl inte att älska? Eller?
När vi ska försöka utdela skuld och ansvar måste Frankensteins skuld vara störst då han gick över gränsen och experimenterade med livets grundstenar. Den som skapar har också ett ansvar för sin skapelse. En varelse som inte kan tänka själv utan enbart följer sina drifter kan inte ta något ansvar och kan därför inte skuldbeläggas. Men till skillnad från filmerna om Frankensteins monster utvecklas monstret till en förnuftsvarelse som kan reflektera över vad som är rätt och vad som är fel. Med vår västerländska syn på rättssystem och straffansvar är monstret själv ansvarig för sina illgärningar. De människor som betedde sig illa mot monstret har givetvis ett ansvar och en skuld. Men att vissa människor beter sig illa och fördomsfullt får aldrig vara en ursäkt för mord.
Shelley, Mary: Frankenstein, Christofers bokförlag, Stockholm,1959 (1831)
Betyg 5
Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)
2007-01-24 18:57
Det finns många aspekter att ta hänsyn till om man vill ta till sig denna klassiker på ett rättvist sätt. Men jag skulle vilja påstå att Shelleys Frankenstein delvis handlar om konsekvensken av det vi skapar. Konsekvensen lär vi oss först efter att vi skapat.
Att leva i tron om att det andra könet ska göra oss lyckligare. Idealbilden av kvinnan som kärleksfull och omtänksam. De ska finnas där som någon sorts tröst i allt det eländiga som kan komma att möta oss livet igenom.
Att leva i tron om att det andra könet ska göra oss lyckligare. Idealbilden av kvinnan som kärleksfull och omtänksam. De ska finnas där som någon sorts tröst i allt det eländiga som kan komma att möta oss livet igenom.
Betyg 4
2007-01-25 20:33
JAg tänkte mycket på genmanpulering när jag läste den här boken. Kan människan leka gud och kan vi ta hand om konsekvenserna efteråt ifall det går fel?
Betyg 4
2008-04-15 22:30
håller med om att författaren tar upp moraliska frågeställningar coh ifrågasätter etik och moral, shelley skrev en mycket facinerande bok som är aktuell även idag. mycket läsvärd.
Betyg 4
2008-04-15 23:49
Makalöst aktuell klassiker som skrevs för 200 år sedan!
Betyg 4
Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)
2009-12-19 12:12
Kanske ingen stor litterär upplevelse, men skälva intrigen ät ju så genialisk att den förkänar en femma!
Betyg 4
2010-02-04 09:23
Historien om en konstgjord människa skulle naturligtvis en gång skrivas förr eller senare. Mary Shelley blev först. Förutom själva idén är boken högst medioker. Framförallt saknar den varje ansats att vara vetenskapligt trovärdig. Det är ingen slump att ingen känner till fler verk av Shelley. Som författare är hon tämligen kass.
Betyg 2
2010-07-02 22:34
Frankenstein är definitivt en bok som berör.
Ett utav de främsta teman i boken handlar om att vara bättre Gud, i det här fallet att som dödlig kunna skapa liv ur ingenting. Detta påminner mig starkt om grekiska tragedier så som Odyssén som får en tuff färd hem p.g.a. sin tro på att vara bättre än gudarna (hybris är den rätta termen). Till en viss del tror jag att Shelley ville säga att vi inte får glömma bort vår dödlighet., för det är en låga som lätt kan blåsas bort.
Jag tänkte mycket på hur långt man har kommit i dagens vetenskap när jag läste boken. För flera århundraden försökte man hitta de vise sten och elixir som skulle göra att man lever längre. Med dagens vetenskap närmar vi oss dåtidens mål närmre och närmre. Med bio- och genteknik blir vi gudar. Bara för någon månad sedan på Vetenskapens Magasin så skulle en man försöka att få fram en ny organism genom att kombinera ihop ett DNA. Vad skiljer sig detta ifrån Frankenstein? Nästintill ingenting. Det är inte förrän vi inte kan kontrollera något som vi blir varse konsekvenserna och det är även då vi kommer ihåg vår dödlighet.
Ett annat tema är monstrets handlande. Monstret var så ensamt och hade absolut ingen vid sin sida, inte ens någon som kunde titta på honom utan att bli äcklad. Detta blev som en metafor för främlingsfientlighet. När vi ser något utöver det vanliga bygger vi snabbt upp en mur som är svår att rasera. Som Martin Luther King Jr. sade: man bör bli bedömd för sin karaktär, inte sitt yttre. Men jag måste säga att jag blev rörd av monstret. Tidigare hade jag trott att det var känslolöst och mördade efter eget behag. Men han hade känslor och att bli nertryckt gång på gång måste ju förr eller senare utlösa en sådan ilska som överkom honom, fastän han skydde den själv.
Det som intresserade mig när jag läste boken var att Frankenstein inte delgav någon sin hemlighet. Det är väl det som är problemet även idag att inte säga något till någon utan hålla inne med allting. Till slut äter det upp en inifrån. Sade han inte något av vetenskapsmän yrkeshemligheter, eller ville han inte bli klassad som en galning, eller vågade han helt enkelt inte delge om vad han hade åstadkommit för att han själv som skapare blev äcklad och inte kunde föreställa sig hur andra skulle bli.
En bok som det är lätt att skapa sig en åsikt över och definitivt en klassiker som bör läsas. Jag läste boken på engelska och rekommenderar andra likaså. Följande citat från boken sammanfattar den helt enligt mig: Remember that I am thy creature; I ought to be thy Adam; but I am rather the fallen angel, whom thou drivest from joy for no misdeed.
Ett utav de främsta teman i boken handlar om att vara bättre Gud, i det här fallet att som dödlig kunna skapa liv ur ingenting. Detta påminner mig starkt om grekiska tragedier så som Odyssén som får en tuff färd hem p.g.a. sin tro på att vara bättre än gudarna (hybris är den rätta termen). Till en viss del tror jag att Shelley ville säga att vi inte får glömma bort vår dödlighet., för det är en låga som lätt kan blåsas bort.
Jag tänkte mycket på hur långt man har kommit i dagens vetenskap när jag läste boken. För flera århundraden försökte man hitta de vise sten och elixir som skulle göra att man lever längre. Med dagens vetenskap närmar vi oss dåtidens mål närmre och närmre. Med bio- och genteknik blir vi gudar. Bara för någon månad sedan på Vetenskapens Magasin så skulle en man försöka att få fram en ny organism genom att kombinera ihop ett DNA. Vad skiljer sig detta ifrån Frankenstein? Nästintill ingenting. Det är inte förrän vi inte kan kontrollera något som vi blir varse konsekvenserna och det är även då vi kommer ihåg vår dödlighet.
Ett annat tema är monstrets handlande. Monstret var så ensamt och hade absolut ingen vid sin sida, inte ens någon som kunde titta på honom utan att bli äcklad. Detta blev som en metafor för främlingsfientlighet. När vi ser något utöver det vanliga bygger vi snabbt upp en mur som är svår att rasera. Som Martin Luther King Jr. sade: man bör bli bedömd för sin karaktär, inte sitt yttre. Men jag måste säga att jag blev rörd av monstret. Tidigare hade jag trott att det var känslolöst och mördade efter eget behag. Men han hade känslor och att bli nertryckt gång på gång måste ju förr eller senare utlösa en sådan ilska som överkom honom, fastän han skydde den själv.
Det som intresserade mig när jag läste boken var att Frankenstein inte delgav någon sin hemlighet. Det är väl det som är problemet även idag att inte säga något till någon utan hålla inne med allting. Till slut äter det upp en inifrån. Sade han inte något av vetenskapsmän yrkeshemligheter, eller ville han inte bli klassad som en galning, eller vågade han helt enkelt inte delge om vad han hade åstadkommit för att han själv som skapare blev äcklad och inte kunde föreställa sig hur andra skulle bli.
En bok som det är lätt att skapa sig en åsikt över och definitivt en klassiker som bör läsas. Jag läste boken på engelska och rekommenderar andra likaså. Följande citat från boken sammanfattar den helt enligt mig: Remember that I am thy creature; I ought to be thy Adam; but I am rather the fallen angel, whom thou drivest from joy for no misdeed.
Betyg 4
Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)
2012-10-26 09:59
Shelleys inte okomplicerade roman "återberättad av Rosie Dickens" för att passa i barns bokhyllor. Det kan väl aldrig bli bra?. Nä
Betyg 2
2016-07-07 14:32
It is a surreal but fascinating story that Mary Shelley wrote.
Frankenstein succeeds in creating a monster. Yet I wonder if humanity had not alter the monster's life story. It feels like a story that wants to tell you that it may be people's fear of those who look different, that creates evil actions. The book is interesting.
Frankenstein succeeds in creating a monster. Yet I wonder if humanity had not alter the monster's life story. It feels like a story that wants to tell you that it may be people's fear of those who look different, that creates evil actions. The book is interesting.
Betyg 4
2018-01-30 19:56
En bok om ett av världens mest kända monster. Viktor Frankenstein är besatt av tanken på att skapa liv och skapar ett monster. Detta monster vill bara ha kärlek och vänskap från andra men möts endast av rädsla och hat. Till slut så blir han det monster som alla tror att han är. Tragisk tidlös historia.
Betyg 4
2020-04-17 18:19
Jag lyssnade på denna bok i biblio och där fanns den endast på Engelska. Den var riktig intressant och spännande. Jag har länge tänkt läsa boken men nu blev det av och den var bra. Mycket spännande.
Betyg 4
"
Köp boken på amazon.se (betald länk) * Som Amazon-associates tjänar vi pengar på kvalificerade köp.
Skriv egen bokrecension till Frankenstein
Liknande böcker:
Livet på landet
F. Reuter
F. Reuter
Julsagor
H. Andersen
H. Andersen
Kapten Hatteras resa t..
J. Verne
J. Verne
Riddarna av Runda bordet
H. Pyle
H. Pyle
En färd till Indien
E. Forster
E. Forster
Prinsen och tiggaren
M. Twain
M. Twain
Bohemens värld
H. Murger
H. Murger
Familjelexikon
N. Ginzburg
N. Ginzburg
Familjelexikon
N. Ginzburg
N. Ginzburg
Familjelexikon
N. Ginzburg
N. Ginzburg