"Det var en gång en mamma som var så snäll och mild.
Hon hade fått en bebi som var förskräckligt vild.
Allt som var farligt ville bebin göra.
På mammans tjat ville han aldrig höra."
Och i denna inledande ramsa ligger både bokens hela handling och upplägg. I en rad osammanhängande episoder hittar vilda Bebin på olika vilda saker. Försvinner, klättrar, klipper med sax, med mera. Mamman blir konfys och livrädd, men på slutet ordnar det sig alltid.
Och efter en rad sådana händelser är boken slut.
Och jag känner: "Jaha…"
Jo, bilderna var oerhört fina och uttrycksfulla. Och texterna var okej rimmade. Men i övrigt... tja... Jag fick inte så mycket ut av denna bok.
Det finns fler böcker om den vilda Bebin. Jag ska läsa dom, för jag vill så gärna få ett bättre intryck än så här.