Nicke bodde i Afrika och var en mycket lycklig apa. Men han hade ett fel: han var rysligt nyfiken. En dag tog mannen med den gula hatten med honom till en båt och sa: ”Nicke, jag tänker ta dig med till en stor djurpark i en stor stad. Där kommer du att trivas. Spring nu ut och lek, men hitta inte på något fuffens.”
Men självklart gör Nicke det. För han är en nyfiken liten apa. Och hans nyfikenhet tar hon genom vatten, via brandbilsutryckning, in i fängelse och upp i en heliumballongfärd.
Det är inte lätt, men säkert ganska roligt att vara en nyfiken liten apa.

Man ska säkert tycka att Nicke Nyfiken är både rolig och spännande – och jag vill minnas att jag tyckte det när jag var liten. Men vuxenhet och erfarenhet får en att se saker på annorlunda sätt.
I ljuset av att bokens judiska författare flydde nazityskland, med detta bokmanus i bagaget – känns det lite olustigt att huvudpersonen blir tillfångatagen och deporterad till ett främmande land med målet att sitta i ett läger.
I bokens inledning bor Nicke i Afrika och är en ”mycket lycklig apa”. I slutet är han instängd i djurparken och ”det var ett trevligt ställa att vara på tyckte Nicke!”
Varför är det ett vettigt slut på en barnbok när en lycklig apa förflyttas, låses in och tycker att ”nu är det trevligt”?
Jag vet att jag kanske läser in för mycket i det hela, men jag tycker historien i stort är obehaglig – och kanske en typisk produkt av sin tid: djur och negrer kan inte ta hand om sig själva. Den vite mannen måste göra det åt dom.
Är det så författarna tänkte? Eller… tvärtom?

Betyg 2

Söt.

Betyg 3

För mig handlar boken om hur det var att gå från friheten hemma till att börja (bli inlåst) på dagis - något som jag ännu minns efter snart 50 år.
Förvisso en inlåsning men oxå en väg in i livets långa mognadsprocess som börjar med dagis, går via skola, gymnasium och andra studier till jobb - större mognad men mindre frihet på ett plan, på ett annat plan mera frihet: lära känna nya människor och miljöer. Reys djurpark i boken likar mindre ett traditionellt zoo med trånga burar och desto mer en modern park med glada djur.
Men det är fel att läsa in författarens bakgrund i boken. Om man måste kunna författarens liv innan man läser en bok, då är det en dålig bok.
Bilderna är roliga och barnvänliga och bokens många brister uppvägs av apans charm.

Betyg 3