(ljudbok)
I Duck City har kriget precis brutit ut. Inte kriget mot den anonyma fienden i något ökenland långt borta – det kriget har pågått länge. Nä, nu har kriget mot fettman startat.
I fronten går President Pigg, uppbackad av VD:n för JVA, Jon Von Andersson.
Presidenten mäter sitt BMI varje dag och lägger ut på internet tillsammans med ett dagligt foto – för att stå i första ledet när nationen vänder sig bort från fettet.

Jon Von Anderssons företag JVA tillverkar den enda sortens fet mat som fått dispens från de nya krigslagarna – ty de är, på något sätt, ändå ganska nyttiga (och så är presidenten polare med Jon och är lite beroende av att deras samarbete fungerar). JVA:s mat distribueras även till det militära, till sjukhus och till illegala krogar.

På Jons fabrik jobbar hans brorson Kalle A. Kalle väger över 200 kilo och är beroende av insulin. Han, och hans drömkvinna Kajsa, är två av de som ligger risigt till när kriget mot fetman trappas upp. När det blir olagligt för taxibilar att ta upp feta personer – då dessa behöver motionen. När feta personer inte får köpa fet mat. När feta personer skickas till speciella bantningsläger när de överskrider en viss gräns. Men där de illegala krogarna växer upp som svampar för att, sena nätter, i skymundan tillgodose de fetas okuvliga begär på fett.

Duck City är en knivskarp kritik mot konsumtionssamhället – med fokus på den mat vi äter. De dubbla budskapen haglar ner över oss. ”Du måste vara smal och träna hårt – men vi vet att du misslyckas för du är värdelös – så trösta dig med att sitta framför tv:n och ät våra fantastiskt goda munkar.”
Med krass cynism visar Lena Andersson upp ett samhälle – dit vi är på väg, med USA i spetsen – där vi är konsumenter i första hand och människor i andra hand. Men där vi låtsas att det inte är så. Ju mer vi låter oss styras av marknaden, ju mer lurar vi oss själva att vi handlar efter ideal. Och när inte världen blir bättre, fortsätter vi vidare framåt tills vi blir extremister. Då anorexi blir ett ideal på riktigt – och den som svälter sig själv till döds betraktas som en ärorik hjälte som dog i kampen mot fettman.

Bitvis är Duck City splittrad, vilket drar ner betyget lite. Lena Andersson verkar inte kunna bestämma sig om hon vill göra djupa, förstående porträtt av människor eller satiriska karikatyrer.
Att växla mellan de olika sätten att betrakta karaktärerna hade kunnat fungera, för att få läsaren att tänka efter, men det kräver en något skickligare författare än Andersson för det.

Lena Andersson läser själv upp sin bok och levererar den journalitiskt koncist, vilket bokens kaotiska explosivitet tjänar på.

Betyg 3

Duck City är ett skämt, en gång var staden rikast i världen, men nu förlorar den prestige på sina feta och loja medborgare. Regeringen med president Pigg i spetsen iscensätter Operation Ahab - den vita valen, och sätter sina medborgare på strikt diet med fasansfulla konsekvenser för dem som slarvar. Och slarva är det ganska lätt att göra. Matproduktionen har nämligen John Von Anderson hand om och här friteras det och sötas gärna en gång extra. Målet är självklart att göra medborgarna beroende av socker men marknadsföra produkterna som näringsfyllda alternativ. Regeringen och industrin är dock inte i opposition med varandra. Medborgarnas tvivelaktiga situation finns det nämligen pengar att tjäna på. Vi möter Kalle A och hans flickvän Kajsa som försöker gå ner i vikt. Mellan kärleksparet slingrar sig dock John V Anderson in och förstör både frid och samvaro.

Det här är en svart komedi med udden riktad mot USA och konsumtionssamhället. Författaren skriver på ett obehagligt och raljerande sätt som griper tag och berör. Växlingen mellan att distanserat berätta om samhället och därefter gå in i intimt i huvudkaraktärernas känsloliv gnisslar lite. Den här berättelsen hade fått en femma i betyg om den inte hade handlat om "Ankeborg". Referenserna är fåniga och tillför inte historien något extra varför det bara irriterar mig! Efter genomläsningen var jag ganska övertygad om att boken inte skulle få mer än en trea i betyg. Det kändes som författaren skrev mig lite på näsan med den uttryckliga kritiken mot vårt samhälle. Vid flera tillfällen hade jag lust att lägga boken ifrån mig, "Ja! Jag har fattat...du behöver inte säga det igen", men faktum är att boken fastnade. Några dagar senare har jag fortfarande historien i färskt minne och den gör mig fortfarande obehaglig till mods. Av denna orsak får Lena Andersson en svag fyra i betyg.

Betyg 3

Nog för att jag har velat läsa den här boken riktigt länge. Och nog för att jag trodde att den skulle vara bra... med så mycket potential som jag såg i Lena Andersson efter att ha läst hennes "Du är alltså svensk"... och bara bokens ämne - oändliga möjligheter att lyckas...

Tyvärr inte. Duck City är Ankeborg, med tydliga hänvisningar till USA, men tyvärr fortfarande Ankeborg med alltför mycket Kalle Anka-detaljer (rik farbror, Kajsa med hårrosetter, tre brorsoner med likaklingande namn... yada yada yada...). Ankeborg-allegorin förstör hela läsupplevelsen för mig. Den gör att historien känns oviktig och overklig, spretig. Återigen synd, för det hade kunnat beröra så mycket.

I Duck City för man krig, både i utlandets öken och på hemmaplan. Befolkningen, som väger 200 kg och mer, pumpas full med fett och socker. I Duck City är bensin så gott som gratis, ALL mat friteras, samtidigt som tvångsbantningsklinker inrättas för att straffa dem som går upp i vikt, restauranger förbjuds servera och taxibilar börbjuds köra fet befolkning. De magra likställs de intelligenta. Ju magrare, desto högre status... Tills man tappar kontrollen.

Intressant va? Ändå var jag på vippen att lämna boken därhän flera gånger. Lena Andersson upprepade sig och spretade så mycket att jag tappade intresse för läsning helt. Idén kändes dock viktig och jag är glad att jag inte gav upp. Jag får visserligen rysningar när jag ser friterad mat ännu, en vecka efter att boken tagit slut. Jag kanske blev lite berörd i alla fall.

Betyg 2