"Den fängslande historien om världens mest berömda målning" är undertiteln.
Tavlan målades i början av 1500-talet av Lionardo da Vinci och det vet alla - tavlan är för kulturen som Kodak var för kameror och Coca Cola är för läsk. Boken uppehåller sig dock knappt alls vid 1500-talet. Det var nämligen först på 1800-talet som några överspända akademiker uppfann hennes märkliga leende. 1911 stals tavlan och stölden gav knappt mer uttryck i brittiska tidningar än en gäspning. Men karikatyrtecknare, revyförfattare och gråtmilda akademiker gav stort utrymme åt stölden och snart kom Mona Lisa på allas läppar. Nat King Cole besjöng tavlan och sen var succén given.
Vari består hennes leende? Är hon en femme fatale, en pryd hemmafu, en tandlös kärring, urkvinnan eller är hon en androgyn? Det är med henne som med bibeln, man läser in det man själv tror och tolkningarna blir fler än indiens alla gudar.
Så egentligen handlar boken om hur 1800-talet och 1900-talet speglade sig själv i tavlan, mer än om tavlan i sig.

Själv har jag aldrig gillat tavlan annat än som en symbol för gudvetvad.
Om jag själv analyserar tavlan då ser jag detta: Bakgrunden: till vänster en slingrande väg under fula berg, till höger en lika vindlande flod. Bådas krök nuddar helt omotiverat vid Mona Lisa (ett typiskt fel som alla bildlärare hackar på sina elever om de skulle måla lika tokigt!). Ett ganska fult hästansikte som inte tycks hänga ihop med barmen som i sin tur inte tycks hänga ihop med tavlans nedre del. Denna nedre del består av ett par något fläskiga men ändå vackra händer. Fernissan har åldrats så att hela tavlan ser ut som om man ser på den genom ett par gröntonade glasögon. Tvätta bort fernissan och tavlan blir som ett ordinärt porträtt målat av vem som helst av de många begåvade italienska renässansmålarna. Leendet då? Kolla på da vincis berömda teckning av Johannes Döparen; han har ett ännu märkligare leende! Fast visst, hennes högra mungipa har ett intressant uttryck - men hade jag ens brytt mig om det, ifall jag inte - liksom alla andra- blivit hjärntvättade av turistreklamhyllningar av tavlan. Att hennes ögon följer betraktaren är inget mystiskt - det gör ögonen på nästan alla porträtt, kolla själva!
Gör såhär: Hämta hem en bild av tavlan från webben. Öppna bilden i ett bildprogram och flippa (spegelvänd) den: Då ser man alla bristerna tydligt (min helt egen uppfinning för bildanalys! - tror jag).
Jag ger tavlan en tvåa i betyg - jag förväntar mig mer av en konstnär som hyllats mer än sina samtida likar! Rent kemiskt var Lionardo förövrigt ett klantarsle av stora mått, han var den enda konstnär på den tiden som INTE lyckades måla en tavla som håller i flera hundra år. Alla hans tavlor är mer eller mindre förstörda till följd av hans klantighet!
Som vetenskapsman då? Det fanns INGENTING av alla "hans" berömda uppfinningar som inte var kända innan han tecknade dem. Hans berömda helikopter t.ex. var en barnleksak(!) som han ritat av, flygmaskinen hade andra kämpat med i århundrade innan etc. Han skapade inga nya maskiner och hans tavlor föll i bitar. Däremot var han en rasande skicklig tecknare!
Men boken får en svag fyra - den kunde ha varit hälften så lång, annars är den bra!
Ps. Nu har jag själv hamnat i samma fälla som alla andra: bara genom att skriva om en bok om Mona Lisa, har jag ytterligare bidragit till att göra "Damen med hästansiktet" (som hon borde bli mer känd som) ytterligare lite mer känd! Korkade jag!
Ps igen: Edvard Munchs tavla Skriet missade författaren. Den har ju fått nästan samma kändis-status som Mona Lisa: Alla vet vi hur den ser ut. Den har oxå använts i alla möjliga sammanhang - bla. med Homer Simpson som den skrikande kvinnan. En annan är, en detalj ur Michelangelos målning i Sixtinska kapellet: Gud skapar Adam (Levis jeans).

Betyg 4