Trollkarlen Melrik bygger en luftballong, för ibland kan det vara roligare att bygga något än att bara trolla fram det. Han tar med landets kung på en flygtur, för ibland kan det vara roligare att resa än att bara trolla sig till rätt plats.
För första gången ser kungen sitt land från ovan och ser så mycket han skulle kunna planera bättre. Husen står för tätt. Vägarna är för krokiga
Melrik blir förfärad, för landet är perfekt som det är tycker han. Förändringar skulle bara förstöra det som redan är så bra det kan bli. Så med hjälp av sin kusin Guz arbetar han fram en plan som ska förhindra kungens stora kartritarprojekt som snart ska genomföras.
I ”Trollkarlen och ballongen” är det vare sig historien eller karaktärerna som är behållningen. De håller en medelnivå. Det som fascinerat mig sedan jag var liten är McKees illustrationer. I samma anda som Sven Nordqvist kryllar McKees bilder av tusentals separata små händelser. Livet i kungariket pågår hela tiden i bakgrunden. Små intriger, vardagshändelser, hyss. Allt ofta beskrivet i en enda bild.
På så sätt berättar McKee inte bara en historia, utan hundratals små historier i sin bok.
När jag var liten läste jag aldrig texten, jag tittade på bilderna – och som vuxen förstår jag varför.