Alfons pappa frågar från köket: ”Är du där”. Och precis det står Alfons och grunnar på. Vad är Alfons och vad är Alfons arm, ben, huvud, kropp, tankar? Är inte hans spottloska på marken i morse en del av Alfons fortfarande? Och vart tog den vägen sen?
Och minnet av honom i andras tankar, är inte det lite han också? Var slutar Alfons? Hur långt når Alfons?
Existentialismen enligt Alfons. I en rimordlekskavalkad funderiliklurar Alfons på sin egen existens. Vem är han? Var går gränserna mellan honom själv och andra?
Egentligen oerhört komplexa tankar som Gunilla Bergström för fram på ett oförskämt enkelt och lekfullt sätt.
Detta är Alfons och Gunilla när de är som bäst!