Alfons slåss inte. Så är det bara. Om någon börjar slåss med honom så ger han sig direkt. Alfons pappa tycker nog att han borde lära sig slåss lite så han kan försvara sig. Men Alfons slåss inte. Alfons mormor tycker det är bra, att Alfons är världens snällaste som inte gör det. Men Alfons är inte snällare än andra. Han vill helt enkelt inte slåss. En dag börjar tre nya barn på dagis. Och de gillar att slåss…
I ”Är du feg, Alfons Åberg” tar Gunilla Bergström upp vad som är mod. På ett verkligt träffsäkert sätt visar hon upp en Alfons som inte slåss. Som inte vågar slåss. Men som är modig nog att säga att han är för rädd för att slåss.
(Dock finns det en inkonsekvens i berättelsen om man utgår från andra Alfonsböcker. I minst två andra böcker är han inte nödbedd att ta till nävarna så blodet sprutar. Något som ett Alfonsfrälst barn nog kan hänga upp sig på.)