”Var sak har sin plats” och ”en sak i taget” brukar Alfons pappa säga till honom när han vill titta på tv, äta och leka samtidigt. Men en jäktig dag är pappa dålig på att följa sina egna råd och det blir väldigt tokigt.

Denna Alfonsbok är så intetsägande att jag har svårt att tro att Gunilla Bergström skrivit den. Antingen slog hon på autopiloten eller så lät hon någon spökskrivare ta över den. För upplägget är enkelt på det där sättet när enkelt är dåligt. Inte enkelt på det där sättet när enkelt är bra – som annars brukar känneteckna Bergströms böcker om Alfons.

Betyg 2

tar inte upp nåt speciellt egentligen, utom möjligtvis stress på ett ointressant sätt