Alfons har en hemlig vän som heter Mållgan. Det är bara Alfons som kan se honom, och när han inte har någon annan att leka med, så leker han med Mållgan.
En dag leker Alfons och Mållgan tåg, och som skorsten använder de pappas pipa. Men pipan försvinner.
Vissa företeelser i samhället blir allmän egendom. Direkt när man nämner dom så vet alla vad man talar om. Om någon är en Einstein så är det en smart människa. Är någon Hulken, är han väldigt stark. Och om man säger Mållgan, så menar man en låtsaskompis. Alfons Åbergs låtsaskompis Mållgan har blivit allas låtsaskompis.
Och när jag som vuxen läser ”Alfons och hemliga Mållgan” så blir jag fascinerad över hur det kan ha blivit så. För själva boken är inget vidare. Många av Alfonsböckerna är lysande och en självklar litteraturskatt – men inte den här. I förhållande till flera andra böcker i serien är denna ofokuserad och lam.
Ändå är Mållgan ett begrepp som visar att just denna bok haft ett mycket starkt inflytande på flera generationer barn.