34 år efter Alfons ”födelse” är Alfons fortfarande 6 år och ett barn av sin tid. Det är så det måste vara. Alfons måste vara 6 år och se världen på sitt sätt.
År 2006 bor Alfons i ett integrerat förortssamhälle. Han är bästis med Hamdi vars pappa varit soldat i ett land med mycket sand.
Hamdis pappa vill gärna träna alla småpojkarna i att spela fotboll - och tillsammans bygger de ett fotbollsmål. Men när Alfons nyfiket frågar Hamdis pappa om hur det var när han var soldat svarar han: ”Det vill man inte tänka på. Krig är ruskigt. Det ska vi inte prata om nu.”
Hamdis pappa vill bygga. Och dom bygger ett fotbollsmål.
Fascinerad är jag över Gunilla Bergströms fingertoppskänsla. Hon fortsätter ta pulsen på samtiden ur 6-årige Alfons perspektiv.
Många försöker berätta historier om integration, flyktingar och krig – men ofta blir det bara krystat, konstruerat och tillrättalagt.
Men i ”Alfons och soldatpappan” får en historia om en liten myra, och ett fotbollsmål som byggs, mig att förstå så mycket och håren på mina armar att resa sig,