Italienska skor av Henning Mankell.
Det här är en karg bok med mycket kärlek, en konstig kombination kan man tycka. Men det är det som är tjusningen, och jag blev fast efter första sidan.
En äldre man som efter ett misstag i sitt yrke som kirurg dragit sig tillbaka till en ö. Där lever han med sin hund och katt och en växande myrstack i finrummet. Han träffar bara brevbäraren Jansson, som troget kommer fast Fredrik aldrig skickar eller får post. Varje morgon hugger han upp en vak och badar, han gör det för att känna att han fortfarande lever. En morgon står en kvinna med rullator på isen och tittar på honom. Harriet hade hittat honom, den kvinna han älskat och svikit. När han mötte henne i sin ungdom brukade hon leda en cykel, nu var det en rullator. Hon är svårt sjuk och ska snart dö och hon vill att han infriar ett löfte han gett henne.
Så här börjar boken och sedan följer en resa för dem båda. Resan genom vinterlandskapet och resan genom deras liv som inte blev som de tänkt sig. Fredrik har svikit Harriet och hon är arg för att han inte har förklarat, utan bara försvunnit ur hennes liv utan någon förklaring.
Men hon bär också på en hemlighet och den får han snart träffa. Det blir många omtumlande möten mellan dem alla tre. Fredrik får rannsaka sig själv, och när han börjar så öppnas många dörrar han trodde var stängda.
Jag älskade språket från första stund, hur berättaren får mig att känna och reagera. Man är delaktig i händelserna och man kan känna igen sig i huvudpersonens agerande, vem vill inte dra sig från världen ibland och bara gömma sig. Då behövs det någon som knackar hål på skyddsmuren och får en att återvända till verkligheten.
I den här berättelsen får man möta många ”udda” personer och det är härligt för de är ofta intressanta, jag saknar dem redan. Jag kan erkänna att jag störde mig lite på myrstacken, den kändes obehaglig. Den här boken hade den effekten, att jag berördes på olika vis.
Mankell skriver ” Livet var som människans förhållande till skor, man kunde inte hoppas eller inbilla sig att de passade. Skor som klämde tillhör verkligheten.”
”Och döden när den än kommer, så kommer den och stör, som en trasmatta som aldrig blev färdig.”