När Gulliver är ute och reser lider han plötsligt skeppsbrott. Han vaknar upp och finner att han ligger fastbunden med starka trådar. Runt kring honom finns fullt av varelser som är i storlek med hans fingrar. När han blir befriad från trådarna ser han att även hus, djur och natur är pyttesmå. Men för att en jätte som han ska kunna leva i ett land där allting är litet, måste han skriva under på att han inte får göra vissa saker. Men om allt var litet där, så är det plötsligt han som är jätteliten när han stiger i land på nästa ö. Där bor jättarna. Och de tar honom till fånga och visar upp honom på marknader. En dag köper landets drottning honom. Jag tror att författaren med hjälp av dessa berättelser vill berätta för mig om att ingenting är naturligt. Den utgåva jag valt att läsa innehåller bara de två första av Gullivers resor. Och jag tror jag nöjer mig med dessa. Det blir lätt tjatigt att bara läsa om varelser som inte ser ut som vi. Eller det kanske är vi som är de konstiga?