Snart är det Grisvaktarafton och små barns ögon tindrar av girighet. Oturligt nog verkar Grisefar vara spårlöst försvunnen. Susan Sto-Helit (Dödens barnbarn) försöker luska ut vad som hänt med fryntlige Grisefar och får hjälp av råttornas Död samt en korp (som anser sig vara en nekrofal gourmé - men mest fungerar som översättare). Showen måste dock fortsätta och Döden axlar Grisefars tunga mantel. Han ger sig ut på sitt godhjärtade uppdrag och upplever för första gången att han är efterlängtad! Tyvärr saknar Döden sinne för proportioner vilket ställer till en hel del otyg i Skivvärlden. Var försiktig med vad du önskar dig, lilla barn!

Pratchett har skrivit massor av högklassiga böcker! Men de allra bästa är "Små Gudar" och "Svinvinternatt". Den senare är ett hopkok av så mycket fantasi att magin tycks rinna över. Det bubblar, spränger och värker av tyglad skrivglädje. Karaktärerna som kunde varit platta (hur mycket kan man göra med en karaktär som Döden exempelvis) har speedats upp till oigenkännlighet. Intrigen är genialisk, språket magiskt och det enda som är negativt med denna bok, är att den är så kort. Boken får en stark femma i betyg!

Betyg 5