Nyår en riktig otäck historia om en man, Kenneth, som efter en skidolycka, med efterföljande hjärnoperation, beslutar sig för radikalt ändra på sitt liv. Utan tillstymmelser till några känslor lämnar han fru och barn för Stockholm där han ämnar starta om på ny kula. Bit för bit går det upp för läsaren att något inte står riktigt rätt till. Kenneths beteende blir gradvis allt mer underligt och förryckt, som läsare befinner man sig plötsligt inuti ett huvud som tillhör en obehaglig och fullständigt oberäknelig psykopat. Oförutsägbarheten är total och upplevelsen är utan att överdriva rentutav mardrömslik.
Den ruskigt suggestiva stämningen byggs på ett mästerligt sätt upp av att Larsson anlägger ett fragmentariskt berättarperspektiv som kulminerar i ett obehagligt virrvarr av ruskigheter. Som läsare kan man inte för en endaste stund slappna av – på nästa sida kan det nämligen dyka upp precis vad som helst. Det här är definitivt den otäckaste bok jag läst hittills (Stephen King släng dig i väggen), och det är naturligtvis på gott och ont.
Innan jag påbörjade läsningen hade jag ingen aning om vad som väntade mig och det tog därför tid innan chocken lade sig (boken blev liggande på bordet i biblioteket i flera dagar). Jag vet inte riktigt om jag kan rekommendera någon att läsa den här boken, den är på många sätt briljant (och utan tvekan oförglömlig) ja till och med genial. Men faktum är att den mest av allt fyller mig med obehag. Ett gott och obehagligt hantverk helt enkelt.