Tintin är på resa. Han ska till den då belgiska kolonin Kongo för att göra ett reportage. Redan på fartyget som ska ta honom dit sker den första incidenten. På båten finns en papegoja och den retar upp hunden Milou så att det blir slagsmål mellan de båda djuren. Milou blir förloraren och måste till doktorn för att få ett bandage om svansen. Snart börjar de båda djuren tampas igen och Milou faller rakt igenom ett ventilationsrör och hamnar rakt i huvudet på en man som heter Tom. Tom måste snabbt göra sig av med djuret innan dess ägare kommer och kastar det i havet. Men Tintin hoppar i och räddar sin hund.
Framme i Kongo hyr Tintin en bil, men hindras av ett järnvägsspår. Spåret är så skevt att bilen inte kan ta sig över det. Och nu kommer plötsligt tåget körandes rakt emot bilen. Tintin klarar sig. Men för loket som drar tåget går det desto sämre. Lokföraren blir arg. Men Tintin löser konflikten genom att alla som är ombord på tåget ska hjälpa det upp på rälsen igen och att bilen som Tintin hyrt får dra loket vidare hem. Så plötsligt tar vägarna slut. Tintin måste nu färdas till fots för att komma till den by han ska göra ett reportage om. Runt kring honom finns Tom, som gör allt för att sabotera resan. Men Afrikas vilda djur är heller inte så snälla.
Så slutligen når Tintin sitt mål. Han får bland annat följa med på en lejonjakt, som slutar med att lejonet måste backa varje gång han ser Tintin eller hans hund. Och det beror på att Milou har bitit av det svansen. Tintin och Milou blir hyllade som om de vore sända av Gud, vilket retar byns medicinman. Tillsammans med Tom smider de planer om hur de ska få byborna att ändra uppfattning om vem Tintin är. Man tar byns heliga fetisch och gömmer den. Men snart får Tintin byborna på sin sida igen. Han bandar ett samtal mellan medicinmannen och Tom samt filmar in när de båda skändar fetischen.
Det här är inget rasistiskt seriealbum (åtminstone inte med mina ögon sett). Det skildrar bara en epok i människans historia där den afrikanska kontinenten och dess invånare kontrollerades av den vite mannen och där vi inte bara skulle civilisera dessa med våra ögon sett vildar, utan också lära dem att Jesus är den enda rätta läraren. Vi behöver bara titta på den missionsstation dit Tintin en dag anländer för att se att just så var det. Något det här albumet däremot har är gott om scener där grymhet utövas mot djur.
Bokens berättelse är inte tillräcklig för att täcka dess 62 sidor. Och det är därför som den plötsligt inte blir lika spännande efter att drygt hälften blivit läst. Tom ständiga försök att göra sig av med Tintin och Tintins ständiga jakt på vilda djur blir det som upptar merparten – och där vi slutligen får reda på varför Tom blivit så angelägen att göra slut på Tintin. Han är utsänd av Chicagos gangsterledare Al Capone – och det är också dit som Hergé placerar sin journalist när han ska teckna sitt nästa album. Faktiskt även detta på senare år beskyllt för att vara resistiskt. Fast då mot indianerna.