Tre år efter händelserna i Stålgrottorna kallas Elijah Bailey in för att lösa ett till synes olösligt fall med en deaktiverad (mördad) robot. Det krävs att han under ett par dygn transporteras till planeten Aurora för att genomföra sin undersökning. Som jordmänniska och van vid instängdheten i jordens stålgrottor blir det en tuff uppgift att vistas utomhus på den glest befolkade Aurora. Bailey ställs också inför ett antal oväntade kulturkrockar.
Boken är intressant i sin diskussion om vad som är mänskligt och inte, och det är fascinerande med den oförblommade rasism som Bailey utsätts för i sin egenskap av jordmänniska. Intressant är också skildringen av dr Kelden Amadiro, jordbornas politiske fiende.
Det något torra språket passar bra till ämnet och är för övrigt tämligen typiskt för Asimov. Och själva deckargåtan är till skillnad från de flesta decakre inte en belastning för berättelsen.