Jag ville läsa den här boken eftersom den skulle handla om sorg efter en katastrof i en familj. En liknande katastrof inträffade i min familj för några år sedan.

Boken håller ett långsamt tempo och skildrar vardagslivet på en bondgård. Det händer egentligen inte så mycket, familjen firar jul och nyår, bastar med grannarna, åker scooter och tar hand om djuren. Grannen Jack studerar stjärnhimlen och pratar med sin katt. Ibland är boken lite väl seg, men andra gånger är det riktigt mysig läsning som får mig att längta efter naturen och stillheten. Och okomplicerat avspänt umgänge.

När katastrofen väl inträffar beskrivs den konkret och sakligt, rätt upp och ner. Jag känner igen mig i smärtan som följer och blir väldigt berörd i den här passagen. Det var kanske det jag ville, bli bekräftad på nåt sätt, eller väcka minnet till liv en liten stund.

Jag hade en känsla av att nåt mystiskt försiggick runt gården när jag läste. Till exempel när Karl såg något som lyste ovanför Kvarnfallet. Påföljande dag gick han upp dit och såg att cirkeln i hällristningen som fanns där hade varit uppvärmd nyligen eftersom där inte fanns någon frost. Jag inser nu att det måste ha varit Carina som varit där och tjuvrökt, cirkeln använde hon som askfat.

Jag undrade även varför Jack var så hemlighetsfull med sina ritningar över stjärnhimlen. Men det var nog ingen särskild anledning. Slutet förstod jag inte, vad hände egentligen? Kanske missade jag nåt...

Betyg 3

Berättelsen om Karl och dottern Carina känns mycket levande. Det är som att vara med på gården bland djuren och uppleva livet där. Karl får uppleva den stora sorgen att förlora ett barn. Även jag som läste kunde uppleva smärtan.
Det var intressant att ta del av Karls tankar på förändringar och vad som till sist blev resultatet. Små detaljer som omskrivs gör att bilderna blir kvar av handlingen. Författaren har skrivit en läsvärd första roman.

Betyg 4