Oj! Den här minns jag kanske bäst av alla böcker jag läste när jag var jätteliten för snart 50 år sen. Boken handlar om när Mumintrollet skulle hämta mjölk långt borta. Hålen i sidorna (t.ex. mellan några träd), där man kunde se något av det farliga som väntar på nästauppslag. Detaljerna, den lite råa stilen i bilderna som hon hade då, innan hennes målningar och teckningar blev förfinade. Här lär man känna en stor del av persongalleriet med filifjonkan (ganska lik en på mitt jobb) och den kälkborgerlige Hemulen, hattifnattarna som är elektriska. Den är riktigt hemsk boken. Ännu minns jag några rader: "där städade en stor Hemul, som trodde att det snart var Jul". Och efter alla hemskheter kommer Mumintrollet åter hem till Muminmamman med mjölken - som hunnit bli sur. Men "Muminmamma sa med kraft: Vi dricker hädanefter saft!"
Undrar om inte det här var hennes första Muminbok. Den är klart en av de bästa (fast ALLA Muminböckerna är bra! Eftersom jag själv röker pipa, så gillar jag Snusmumriken bäst, fast han är inte med i denna bok).