I "Rörliga bilder" låter Terry Pratchett oss stifta bekantskap med vissa osunda idéer som vältrar loss skivvärlden och får den rotera lite snabbare. En ny stad växer upp I rasande fart väster om Ankh-Morpork. Staden heter Holy Wood och här produceras rörliga bilder så fort att aktörerna inte riktigt hänger med. De rörliga bilderna besitter en slags magi som ingen trollkarl rår på. Folk som varit normala och pålitliga får plötsligt vilda ideér om att bli berömda - mest för att folk ska veta hur de ser ut (?). Med sitt underfundiga språk och genomskådande komik lyckas Pratchett ge en rätt elak och satirisk bild av filmvärldens mystik. Och även om det är på Skivvärlden kommer du känna igen dig! "Rörliga bilder" får en trea i betyg.
Jag och min nya bästis Terry Pratchett fortsätter granska Skivvärlden och fnissa åt halvprivata skämt. Terry är nog den bästa litterära kompis jag haft sedan Agatha Christie slutade snacka med mig. Eller, rättare sagt, sedan jag slutade snacka med henne. Efter att ha hört hennes historier några varv runt kändes allt så äckligt bekant. Men Terry! Han kan sina grejer han! Att vara med Terry är en ren njutning. Ibland när man umgås med någon annan författare, liksom står och snackar med Oscar Wilde och väntar på bussen, eller följer med Donna Leon på strövtåg i Venedig kan de utbrista något smart och plötsligt förstår jag vad precis vad Terry syftade på. Ju mer litterärt folk jag träffar, destå mer njuter jag av Terrys underbara historier. Jag hjärta Terry Pratchett, vi ska vara bästisar i all evighet amen!