Jag borde ha förstått det när det på baksidan av boken bara fanns lovord om James Freys tidigare bok ”I tusen bitar”. Det jag borde ha förstått är att boken förmodligen inte var så bra. Och det var den inte heller. Den var skriven på samma lätta språk som I tusen bitar, men här passar det inte. Boken känns ganska långtråkig och det blir lite för mycket. Och jag förstår inte hur huvudpersonen kan ha massor av vänner överallt. Vänner som ställer upp för honom. Han har knarkat under massor av år och suttit fast i missbruksträsket. Och ändå har han en massa helt ”normala” vänner. OK – det kan ju vara fel på mig, men jag tycker ändå att det inte känns sannolikt. Nej – jag är som baksidesberömmen på den här boken. Jag gillade I tusen bitar, men den här boken har jag inte mycket att säga om.
Rekommenderas inte.

Betyg 2

Boken i sig är skit bra, men mycket är nog falskt. Det väl säga att storyn inte är sant. Jag läste precis färdigt boken och jag blev nyfiken om James utseende. Då fick jag fram att Tusen Små Bitar var ifråsatt. För bara 10 min sedan så ville jag tro på dessa två böcker. Nu är jag bara besviken. Man kan visst ändra lite i en självbiografi men inte att man blir stämmd för förlorad tid för läsning av första boken. jag kände mig lite lurad, man kanske inte som Oprah.
Länge leve AIK

Betyg 5

Boken äger allt. Känner dock också att jag blev lite lurad i och med att han har överdrivit en del i boken. Men det som nån innan hade skrivit att det är orealistiskt att en knarkade kan ha många vänner är ju bara puckat. Varför skulle man inte kunna ha det? Du kan vara orealistisk.
FÖREVIGT DJURGÅRDEN

Betyg 5