Detta handlar om en präst lärling som kommer ihåg all man säger men han e inte så smart för det
och en stor gud vid namn om eller hanvar stor nu är han en sköldpadda och han är så jäkla rolig

Betyg 5

Örnar är sköldpaddornas naturliga fiender.... från höga höjder dyker de ner mot de oanande krumma små varelserna för att greppa dem i skalet och flyga högt för att därefter släppa dem mot marken, fallande mot en säker död. Det finns nämligen gott om mat i en liten sköldpadda.... Den stora Guden Oms själ vaknar upp fängslad i just ett sådant litet kräldjur. Runt omkring sig har han dyrkande människor i all ära, men ingen som riktigt Tror på honom.... för dyrkan till Om har förvandlats till en konstituell religion som mest handlar om yta. Den enda som kan höra Oms klagovisor är en ung och rätt dum novis som heter Brutha. Brutha är den utvalde! Han ställs nu inför uppgiften att störta den korrupta kyrkan och hjälpa Guden att återfå sin väldiga och mäktiga gestalt. Så startar en lång och märklig vänskapsresa där både människa och Gud kommer utveckla en ny syn på sig själv och världen....frågan är vem som behöver vem mest, Guden den troende, eller den troende Guden?

Kors! Det är spännande när man finner en bok som är så fullplottrad med nya ideer och oväntade vändningar, för att inte tala om torr och överraskande humor! Pratchett har KOLL. Det här är inte en fantasyberättelse rakt av, utan en berättelse om en paralellvärld med ytterst många satiriska fintar mot vår egen historia och vår religion. Pratchett fördjupar sig både i människo -sinnet som sådant (personkaraktärerna är ytterst väl utmejslade), men också i orsak och verkan. Om jag skulle jämföra Pratchett språk med någonting annat litterärt är det faktiskt teckningarna i Sven Nyqvists "Pettson och Findus" som ploppar upp. En väl sammanhållen historia med ett MYLLER av roliga och detaljrika liknelser, varelser och historier. Det här är en klar femma, och hade det inte varit för att myllret av människor och världar och tankar ibland gör att historien tappar tråden skulle jag garanterat ge den här boken en jordgubbe. Tyvärr upplever jag att jag inte satt fängslad från pärm till pärm utan fick kämpa mig genom vissa partier och detta gör att helhetsbetyget dras ner en aning. Men jag kan ändå inte nog rekommendera den här boken. Underbart läsande!!!

Betyg 5

att driva med gudar, alla gudar och alla inom kyrkan. Pratchett gör det bra och boken är vekligen tankvärd. personligen tycker jag den har allt som en bok skall ha; spänning, humor, roliga dialoger, värme och ett lyckligt slut.

Betyg 5

Så länge en Gud har en enda troende så finns han. När den siste troende
övergett honom förvisas han till en omedveten tillvaro i öknen, tillsammans
med miljarder andra små gudar.

Den en gång så mäktiga Guden Om tänkte förvandla sig till en ståtlig tjur,
men blev i stället en sköldpadda och levde som sådan i tre år innan han av en händelse hamnade i närheten av den ende kvarvarande som verkligen trodde på honom. Den tröga och enkelspårige Brutha, med en järnhård tro och ett fotografiskt minne.

Efter en del övertalning lyckas sköldpaddsOm få Brutha att hjälpa honom
återfå sin ursprungliga, mäktiga ställning och rädda honom från Gudarnas
förvirrade ökenförintelse.

I Små gudar tar sig Pratchet an en religionsfilosofisk problematik på ett
underhållande och intressant sätt. Är det så att det finns många olika gudar
med olika stort inflytande? Är de alla egentligen en och samma gud som
gestaltar sig på olika sätt? Och om en ingen tror på en gud, har han då
något att säga till om?
Pratchet ställer viktiga och intressanta frågor i sin bok. Och att han gör
det på ett underhållande sätt med massor av referenser till teologi,
filosofi och allmänbildning är ett ytterligare plus. Att han dessutom
gör det med en fullgod historia och ömsint tecknade karaktärer gör att Små
gudar föräras en femma i betyg. Dock bara precis. Boken har några partier
som känns som de går på tomgång och slutet känns onödigt rörigt och
utdraget. Men det förlåter jag gärna då resten av boken är så bra.

Inläsare av ljudboken är Ove Ström som gör ett bra jobb även om jag inte
tycker att han helt räcker till att förmedla Pratchets distanserade humor.

Betyg 5

Den bästa Pratchett skrivit, även om Mort inte kommer långt efter. Riktigt bra med allt en bra bok ska ha.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Det här är den senaste(detta är skrivet 16/11 2010, en tisdagskväll med hängande ögonlock, fastän klockan bara knappt har passerat sju, om ni nu vill veta det) boken jag läst av TP, och jag kan knappt förstå att han fortsätter skriva böcker i toppklass.
Skämt åsido så kan man säga att TP är en författargud som många(vad jag vet) läser av. Det är därför han är så stor.

Betyg 5