Berättelsen om Louis Creed och hans familjs undergång upphör inte att fascinera mig. King har aldrig tidigare eller efteråt varit lika bra. Här får han med allt som gör honom så läsvärd. Kusliga stämningar, sorg, galenskap, frågor om liv och död, rätt eller fel, naturskildringar, familjeband,gripande karaktärer, blod, splatter, kärlek och död.
I de flesta av Kings romaner så finns det ett slut på allt elände, där huvudkaraktärerna växer och blir starkare och slutligen bekämpar det onda.
I Jurkyrkogården förekommer inget sådant. Det är en mörk och svart berättelse, och även om det finns ögonblick av lycka i personernas liv så fungerar de mer som för att understryka hur smärtsamt sönderfallet av en förnuftig tillvaro är. Louis Creeds hopplösa mardrömsresa ner mot galenskapen känns oundviklig.
Jurkyrkogården är naturligtvist en klassiker i genren. Kings fulländade verk. Hans enda bok som verkligen bär hela vägen fram.