Elizabeth Kostovas "Historikern" är en riktigt spännande bok. Utan vidare. Den höll mig på tårna genom hela berättelsen, och det är en tämligen lång berättelse.
Kostova har inte bara skrivit en underbart spännande roman, utan visar också en utmärkt kännedom om Europa. Jag njöt av att följa hennes minutiösa beskrivningar (som visserligen kändes något för uttömmande ibland, speciellt när det gällde kläder och smycken och mat, aldrig när det gällde platser) på Europakartan och längta till att någon gång få se platserna hon skriver om.
Upplägget är inte särskilt obekant. Jag har redan läst Ecos "I rosens namn" och "Foucaults pendel" och läst om Dan Browns verk, bland annat. Det är hemliga sällskap med mörka hemligheter och mystiska riter; det är hemliga koder och kartor som för historien vidare och det är lärda män som snubblar in i det hela och försöker komma ur det levande. Visst gör Eco mycket bättre arbete i sina böcker, men Kostova gör ett riktigt riktigt bra försök.
Det ligger henne i fatet att hon hela tiden ställer retoriska frågor mitt i meningarna, vilket fick i alla fall mig att bli irriterad. Jag gillade inte slutet, den kändes hophafsad, ett hastverk, i jämförelse med delen det följde; slutet föll helt platt över mig.
Att den svenska versionen jag läste också var grymt felstavad rakt igenom, är ju inte Kostovas fel, men var ändå väldigt väldigt irriterande. Sådant kan man vänta sig i pocketutgåvor, men jag läste i ett inbundet exemplar. Borde inte inbundna böcker, som är så påkostade - för att inte säga dyra, i alla fall vara stavfelfria?