Har hittills bara läst en del i boken. Samtidigt som Hagerman beskyller andra historiker för att ha utgått från allt för dåliga källor (antika, som Tacitus) för att beskriva forntiden, så har hon själv fallit i samma fälla och talar vitt och brett om hur det var i forntiden.
Faktum är, att allt vi vet om forntiden är det som man kan få ut av arkeologernas fynd (som analyserats av statistiker, geologer, kemister etc. för att utvinna mera fakta). Men vi kan inte veta något säkert om religion och styrelseskick.
Dessutom missar hon att drömmen om "det rena landet" är allmän:
Danskarna pratar ännu om "Folkesjæl", dansksindet, "u-dansk tænkemåde" -
detta i den dagliga politiska retoriken! (Inte bara hos dansk Folkeparti). Och norrmännen är ännu värre. Danskarna letar förövrigt efter sina cimbriska förfäder i Italien, men hjälp av DNA-analyser! De är de enda som tror att Cimnbrerna utvandrade från Himmerland (i Danmark) ner till södra Europa för sisådär 2 tusen år sedan (går man till källorna, tycker jag mig ha upptäckt att cimbrerna snarare bör ha kommit från de Frisiska öarna).Tyskar räknar ännu blodsgemenskap som det som gör en tysk. Steriliseringen av "mindre värda", var inte bara ett svenskt fenomen, utan det var lika utbrett i Danmark, Frankrike och USA! Och de etniska rensningarna i ex-jugoslavien och utrensandet av kineser i Vietnam ligger bara några år bakåt i tiden.
En sak lärde jag mig när jag pluggade arkeologi för ett trettiotal år sedan, det är: att det aldrig har funnits någon svensk, nordisk, europeisk, kinesisk eller kongolesisk kultur. Varje kultur är en härlig soppa av ständigt föränderliga kulturer och impulser från de mest skilda håll - och tackolov för det!
Any way. Det är trots sina brister en viktig genomgång och en spark i arslet på skinheads, folkpartister och vi vanliga fördomsfulla "svenskar".