En bok som egentligen är ett brev. Eller kanske ett brev som slutligen blev en bok.
Freihow skriver till sin son Gabriel som är tio år gammal. Han skriver om vardagen, om frustration och oro men framförallt förmedlar han en gränslös kärlek till sin specielle son. Gabriel har diagnosen autism och AD/HD.

Kan bara konstatera att boken på ett trovärdigt och varmt sätt förmedlar de känslor och tankar man har som förälder till ett särskilt barn. Den ger ett träffande porträtt av ett begåvat men annorlunda barn. Många var gångerna då jag nickade igenkännande.

Trots en intressant berättelse fann jag språket komplicerat och långsamt. Avsaknaden av tempo gjorde att det gick trögt att läsa.

Betyg 3