Tidig Brunner.
Han beskriver hur det är att jobba på långvården och att spela ishockey. Och hur man kan bete sig i samling med polare när man är dryga tjugo år.
Men det blir inte intressant. Faktiskt jättetråkigt. Det känns pretentiöst - inte minst språket. Och på gränsen till obegripligt faktiskt.

Har han mindervärdeskomplex, karln?

Hade det inte varit för vissa beskrivningar av ishockeyn, med inblickar man inte får om man inte varit med, och en faktiskt lysande annorlunda beskrivning av en misshandel, hade "Känneru brorsan?" utan tvekan fått lägsta betyg.
En besvikelse.

Betyg 2