Varför skriver folk deckare? Varför skriver de inte "vanliga" romaner? Frågan blir högaktuell när jag läser Bo R Holmbergs Väktarsax, som utspelar sig i Örnsköldsvik med omnejd 1886. De historiska miljöerna behärskar Holmberg, och de är bokens stora behållning, men varför blanda in ett mord?
Nåväl, en poliskonstapel hittas mördad och sedan dör ett antal personer till innan Gustav Morell och hans kollegor löser gåtan. Mordgåtan känns som utanpåverk och tyngs dessutom av en påträngande politisk korrekthet. En av poliserna är nämligen tattare, vilket ger honom möjligen dubbla lojaliteter och viss "medfödd" kännedom om tjuveri. Men det känns ganska anakronistiskt och en smula krystat.
Sammantaget är det en lättläst och underhållande bok som Bo Holmberg har skrivit. Miljöerna är spännande och levande, och hade det inte varit för mordgåtan hade jag definitivt uppskattat boken mer. Och samma sak med huvudpersonen. Vidsynta liberaler utan fördomar är sällsynta idag. I Örnsköldsvik, anno 1886, lär de ha varit lika vanliga som hönor med tänder.