Liffner är för mig en ny bekantskap. En bekantskap som kanske kan vara värld att hålla vid liv.
"Drömmaren och sorgen" är en inte alltför omfångsrik roman rent fysiskt, men historien kringeikrokar sig och är detaljrik så den kan upplevas som väldig. Ibland blir det nästan lite snårigt.
Men man kan stå ut med det. Liffner lyckas ingjuta en stämning i sin historia - som sträcker sig mycket långt bak i tiden - som i det närmaste är oemotståndlig. Kuslig. Drömsk. Mörk. Men väldigt angenäm. Romanen har en dragningskraft som är stark.

Men kanske är lite för mycket faktiskt outtalat. Åtminstone den här recensenten har svårt att redogöra för vad det egentligen var som beskrevs... men det beskrevs förträffligt!

Betyg 4

Tider: Nutid, 1893, 1897, 1922 och 1952. Berättare: L.I Wahlman och Lo Dickson. Berättelsen hoppar fram och tillbaks i tiden och är därför svårläst. Onaturliga, sagoaktiga inslag i boken. Berättelsen fascinerar just därför att den är mystisk och oklar. Poetisk i tonen.

Betyg 4

Det finns något svårfångat, något svårdefinietrat som hörs genom berättelsen, som obehindrat rör sig över tid och rum. Och detta något ger boken en särskild klang som hörs inom läsaren också när vi tror att vi är färdiga med den. Som en viskning genom tiden.

» Ta bort» Ändra

Betyg 4