Efter att ha läst "Kärlekens dårar" hade jag inte så höga förväntningar på den här boken, men jag blev positivt överraskad. Beskrivningen av både människor, miljöer, smaker, lukter och känslor är så väl beskrivna att man tycker sig vara där. Man tycker sig känna smaken av Joe's bisarra viner, och man känner Jay's frustration över att inte kunna leva upp till sin prisade debutroman.
Jag gillar också igenkännandet som dyker upp i små glimtar här och var i hänvisningar till en annan av författarens verk. Mystiken som ständigt är närvarande i berättelsen är kryddan som höjer stämningen ett snäpp till.
Klart läsvärd må-bra-bok, som får mig att reflektera över varför man ibland har så svårt för att släppa taget och göra precis vad man känner för.