Italiensk allvetare hamnar i osmansk fångenskap hos en kopia av sig själv vid namn Hodja.
Hodja är som bekant namnet på islams svar på judarnas Rebbe, svenskarnas Bellman och persers/indiers Nasreddin. Så det borde vara upplagt för filosfiska roligheter eller åtminstone filosofi, men efter 46 sidor är boken enbart tråkig.
Brasklapp:Kanske omdömet ändras efterhand som jag läser mer i boken.

Betyg 1

Medelhav och 1600-tal: En bildad ung venetianare tas under en sjöfärd tillfånga av ottomanska pirater och säljs så småningom som slav till en lärdomströstande yngling vid namn Hodja. Under flera år undervisas Hodja i bland annat astronomi och naturvetenskap (vid den tiden två skilda vetenskapsdiscipliner) och från ett intellektuellt perspektiv är rollerna ombyta. När Hodja uppnått tillräcklig bildning övergår undervisningen till allt hetsigare diskussioner, diskussioner om vad som egentligen gör en individ unik (varför är jag den jag är?) När Konstantinopel så drabbas av pesten leder de två männens isolering till att det gradvis sker ett utbyte av personliga egenskaper. Den ene påminner allt mer den andre, som i allt mindre utsträckning påminner om sig själv…

Den vita borgen är en roman med en mycket lovande inledning, en i grunden intressant moralfilosofisk idé, som dock inte fullbordas. Första tredjedelen av boken är lovvärd, diskussionerna om gränsdragen mellan självstädniget och identitet är som sagt intressant, men sedan läggs berättandet i träda. Ungefär halvvägs in i boken förleds man som läsare att tro att berättelsen plötsligt tar en ny vänding, men när så inte blir fallet känns berättelsen död. Återstoden av romanen består mest av diverse tidsödande omtugg.

På plussidan ska dock läggas att boken tillåter många tolkningar. Om man vill kan man se den som en rak historisk berättelse om två mäns gemensamma lidanden, men man kan också se den som en allegori över Turkiets komplicerade förhållande Europa. I det sammanhanget utgör Hodja Turkiet, en kunskapstörstande men traditionstyngd yngling som i sin jämnårige frihetstörstande slav (Europa) ser det framåtskridande som han själv på grund av åldriga konventioner delvis saknar. Det är i alla fall min tolkning.

Sammanfattningsvis tycker jag att Den vita borgen är ett potentiellt mästerverk som till viss del har slarvats bort. Drabbades Pamuk möjligen av skrivkramp halvvägs in i skrivandet?

Betyg 3