Englunds korta biografi över drottning Kristina har som (åtminstone) delsyfte att röja de dimridåer historien lagt omkring hennes gestalt. Författaren vill extrahera den verkliga Kristina (i den mån det överhuvudtaget går), se bortom de skandalskriverier om henne som startade redan under hennes levnad.
Men för mig går det inte riktigt fram. Kanske jag visste alltför lite om henne innan, kanske hade jag inte hört så mycket av den ryktesspridningen.
Men visst verkar hon ha varit en fascinerande figur, frimodig, egensinnig, modern. Och visst lär man sig mycket av Peter Englund, utan att för den skull få en känsla av att man sitter i skolbänken, det är roligt att läsa Englunds historia (-er).
Fast Kristina blir aldrig levnde för mig, aldrig en riktig person. Hon går genom "Silvermasken" som i en teaterroll, overklig. Annars är ju det ett av Englunds signum, att göra historien levande.
Jag vet inte vad det beror på. Kanske är det så att dessa högt uppsatta människor under 1600-talet inte levde "riktiga" liv, utan alltid spelade en roll där under peruken och följaktligen blir det 350 år senare mycket svårt att finna den verkliga personen?