Isabell Zachert är femton år när hon får beskedet att hon har en elakartad tumör i lungorna. För henne själv och hennes anhöriga börjar en kapplöpning med tiden. Och ett år fyllt av hopp och förtvivlan.
Men Isabell låter sig inte besegras. Hennes livsglädje, beslutsamhet och stora mod gör trots allt hennes sista tid ljus och glädjerik, samtidigt som hon förbereder både sig själv och sin familj på att hon ska dö.
Tron på livets mening bevarar hon till slutet. ”Jag kan ge så många nytt mod, och kanske kan jag lindra deras ångest inför döden.” Dessa är de sista ord Isabell skriver ned – och de är samtidigt hennes testamente.
Tio år efter sin dotters död skriver Christel Zachert Vi möts i himlen. Här har hon samlat och bearbetat tankar, samtal, brev och dagboksanteckningar från Isabells sista år.