Boken handlar om polisens jakt på Hagamannen. Jag är själv Umebo och har varit alldelens för nära hagamannen, i maj 1999 då en av våldtäckterna inträffade befann jag mig ensam ett par hundra meter ifrån platsen inte mer än 10 minuter innan våldtäckten inträffade, jag var då 18år. Min syster befann sig på Teg den 10:e december 2005, natten då den sista våldtäckten genomfördes. Oerhört obehagligt att tänka vad som kunde ha hänt. Hagamannen är alltså något som har påverkat mig oerhört mycket och jag har funderat fram och tillbaka om jag skulle läsa någon av böckerna om honom eller inte. Jag beslutade mig för att inte göra det och lämna detta bakom mig, men så fick jag boken av min mormor och började läsa. Många minnen väcktes och vissa nya fakta inhämtades. Man känner verkligen frustrationen över hur uppenbart det hela ser ut i efterhand. Boken är hafsigt skriven och kunde ha speglat hagamannen på ett mycket proffsigare sätt, så författarna får underkänt men innehållet talar för sig självt och kan vara värt att läsa i alla fall för en umebo.