"English Passengers" berättas ur över 20 människors perspektiv. Alla i jagform. Visst finns det vissa huvudkaraktärer - såklart - men detta sätt att föra historien framåt känns fräscht och spännande.
Kneale tar oss med på en resa inte bara i tiden utan även i rummet, bort till Tasmanien i mitten 1800-talet. Detta, och några decennier innan, var tiden när britterna kolonialiserade landet och i det närmaste utrotade (!) tasmaniska urbefolkningen. Detta beskrivs på ett gripande, men inte sliskigt sentimentalt sätt. Jag vågar gissa att inte många vet hur illa det faktiskt var. Detta är händelser i historien som fortfarande förtigs.
Men det är inte bara elände i romanen. Den är faktiskt mycket underhållande, ibland riktigt rolig. Särskilt kaptenen på skeppet de far med är intressant att "lyssna" till, han ser händelser ur ett mer realistiskt perspektiv än de fisförnäma passagerarna han har med sig - engelsmännen ur titeln.

Ett lärorikt och underhållande verk som jag aldrig skulle kommit över om jag inte av en slump inköpte den på en bokhandel i Cambridge.

Betyg 4

English Passangers det ska väl vara
English Passengers.
Det händer ofta på den här sidan att man inte kan hittade den recenserade boken på bokus.com bara för att den förste recensenten stavat titeln fel.
Det totala utrotandet av tasmanierna är förövrigt en av historiens minst kända och samtidigt värsta skandaler. Långt före Hitler ansåg de flesta västerlänningar att det var helt OK att utrota vad de ansåg vara lägre stående folk. Till och med en så radikal person som författaren H G Wells ansåg detta. Detta apropå något delvis annat.
Ps. ser nu att titeln rättats.