riktigt crazy sak

Betyg 4

En rolig barnbok, som jag barn skrattade gott åt. Jag vill nog inte leva i snådan familj, men jag skrattar forfrande åt den eftersom jag känner igen en hel del drag hos vänner och släktingar.

Betyg 4

(Ljudbok)

Masarin bor tillsammans med sin anarkistiske pappa Loranga. I vedskjulet bor Masarins hypokondriske farfar Dartanjang. Ute i skogen, i ett träd, bor Masarins fullständigt förryckte farfarsfar. Han tror han är en fågel.
En dag kommer minst tusen tigrar rusande mot Masarins hus och de flesta lyckas de lura in i ladan. Säkert sexhundra stycken. Alla är, som tigrar är, hungriga – så Masarin och hans pappa beger sig in till samhället och köper tusen varma korvar på krita av korvgubben.
Det håller tigrarna lugna ett tag.

När Lewis Carroll skrev ”Alice i underlandet” säger myten att han var påverkad av diverse droger och svampar. Därav den psykadeliska tonen i historien.
Liknande historier går om när Lennon/McCartney skrev ” Lucy in the Sky with Diamonds”.
Jag är dock förvånad att jag inte hört något liknande om när Barbro Lindgren skrev ”Loranga Masarin & Dartanjang”, för det är något av det skummaste jag någonsin läst. Både vuxen- och barnböcker inräknat.
Historien är lika sammanhängande och verklighetsnära som en feberdröm - och lika angenäm. Berättelsen är som när en fylla som har gått aningen för långt och man bara mår illa av att allting snurrar för snabbt.
Mina minnen av boken från när jag var liten är diffusa och lätt obehagliga – och när jag läste den igen, minns jag varför.
Detta låter nog som en sågning, men det är det faktiskt inte. Boken är på sitt sätt både genialisk och fantastisk. Den är stilbrytande, banbrytande, nytänkande och uppkäftig. Och den har blivit en av vår tids klassiker som lett till både filmatisering och opera.
Jag kan inte annat än att hylla boken med förundrad fascination. Och samtidigt avstå vänligt men bestämt från att läsa uppföljaren. Feberdrömmar är intressanta – men inte nödvändigtvis något vi uppskattar.

Jag kom över en omärkt kassettversion av boken – som troligen härhör från 70 –talet. Och efter lite efterforskningar har jag slutit mig till att inläsarens namn bör vara Toivo Pawlo. Jag har inte stött på honom tidigare, men han gör ett strålande jobb när han med ett överjordiskt lugn går emot bokens kaos och på något märkligt sätt får allting att låta ganska sammanhängande och troligt.

Betyg 4

Haha, gud vilken rolig barnbok! Vad får författaren alla galna idéer ifrån? Jag har både läst boken och lyssnat på den som ljudbok, båda funkar. Jag håller med dem innan mig, den är värd en fyra.

Betyg 4

Verkligen dålig och urtråkig!!!!! Läs den ej!
Händer ingenting och den är inte spännande!!
BUUUU!!!

Betyg 1

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Den här boken går egentligen att avsluta i vilket kapitel som helst. Man behöver inte läsa alla, eftersom boken saknar röd tråd. Men figurerna i boken gör nog att man ändå läser den klart. Här finns en pappa som heter Loranga. Han vill inte söka något arbete. Han föredrar att istället ligga under köksbordet och lyssna på pop. Här finns en pojke som heter Masarin som hellre sitter på soffan och äter bullar än går i skolan. Här finns en farfar som heter Dartanjang. Han är för det mesta sjuk. Vissa dagar tror han att han är någon annan än sig själv. Och det är just dessa dagar som är roliga att läsa. Dartanjang har en morfar som bara kan gala som en gök - och Loranga har i sin tur tigrar som husdjur samt en giraff som äter sängar. Här finns också en tjuv som heter Gustav och som Loranga umgås med då och då. Tigrarna blir ofta hungriga och då måste man köpa korv. Men för att kunna göra det måste man ha pengar. Men Loranga saknar sådana. Då får han byta två tigrar mot korv. Mycket mer än så händer faktiskt inte.

Betyg 3