Säg att du älskar mig handlar om flertal ungdomar, men huvudrollen har Fatou, en tjej på 15 år som är på jakt efter den kärleken hon behöver. Hon har en pojkvän som är frånvarande varje gång de träffas, inte precis det hon är ute efter.

På skolgården sitter Fatou och hennes vänner när några grabbar som hon känner föreslår sms-striptease. Det leder att de skulle träffas efter en förfest på en fotbollsmatch, där det händer otäckta saker. Fatou blir brutalt våldtagen av två killar, och detta följer henne på spåren precis vart hon än går.

Efter Våldtäkten lever Fatou sitt liv som ingenting har hänt, i alla fall framför sina såkallade kompisar, som hade hört att hon hade blivit våldtagen. Men Fatou förnekade, ”Jag blev inte våldtagen, jag knullade för att ha kul”.
I rättegången vägrade hon att säga något, hon ville helst glömma det som hänt och bara gå vidare, för när hon pratade om det, kom den hemska känslan tillbaka.
Men advokaten lyckades övertala Fatou att berätta för hennes egna bästa, medan hon berättade rann en flod tårar nerför hennes kinder.
Allt kändes så äkta, man vet att tjejer blir våldtagna och de går nästan igenom samma onda cirkel som Fatou, man vet att man kan bli våldtagen av någon man känner eller någon främling. Vilket är då värst, att bli våldtagen av någon man känner eller inte?
Killarna fick fängelsestraff, men strax innan de skulle in till cellen hotade de Fatou igen, att hon skulle förvänta sig någon hämnd efter dem hade kommit ut. Spåren följer tätt efter i Fatous liv, de kommer inte att försvinna, inte heller kommer de att glömmas.

Jag visste inte om handlingen innan jag såg filmen, utan jag lockades av titeln ”säg att du älskar mig”. Det blev verkligen ingen besvikelse. Man kunde känna deras känslor, man kunde ana hur hemskt det var. En nyttig film som bör ses av alla, speciellt tjejer. Som att om man ger fel signaler till killar, kan leda till något hemskt. Det bör alla tjejer känna till.
Det enda dåliga med filmen var det dåliga slutet, men hursomhelst måste filmen komma mot sitt slut, det är just det man inte vill, man vill fortsätta se, för att den var så himla bra.
Något som var bra men ändå ganska oseriöst var skådespelarna, de var fjortisar, och det visade filmen att de var, med uppdragna string och kortkort kjol. Filmen var till en viss gräns helt överdriven för att vi skulle förstå deras rollspel. För vilka strippar på rasterna? Det är ju helt orealistiskt.

En film jag ger en klockren femma till, av 5 möjligheter.
Det är en film som jag kommer att se igen, när det går att hyra den.

Betyg 5