När vi nu än en gång får möta Sonen, har han hunnit bli 35 år, och har dragit sig undan i en enskild stuga, tillsammans med sin varg, för att försöka finna sig själv och läka sina själsliga sår. Hans gamla lärare Chade dyker upp för att försöka övertala honom att återvända till hovet för att bli färdighetslärare åt den unge prins Trofast, men Sonen låter sig inte övertalas. Först när Narren kommer på besök, och bud kommer om att prinsen kidnappats, ger Sonen upp motståndet och kastar sig än en gång in i den intrigfyllda världen kring Fjärrskådarna.
Återigen är det en oerhört spännande berättelse som vi kastas in i redan från första sidan. Stämningar, personer och miljöer känns igen från första serien om Fjärrskådarna, och det mörka hot som ligger över Sex hertigdömen är inte mindre allvarligt än tidigare. Även den här gången är det mycket psykologi i berättelsen, bland annat är förhållandet mellan Narren och Sonen mycket i fokus, det är inget lätt förhållande, och missförstånden sliter på vänskapen och kastar båda ut i förtvivlan. Sonens kärlek till Molly är också en viktig del i berättelsen, och det hela kompliceras ytterligare av att Molly under åren som gått gift sig med Burrich.
Oerhört spännande, ljuvligt välskrivet, en historia som fångar en i ett järngrepp som inte släpper taget. Jag har helt enkelt inte ord att beskriva hur bra det här är...