I Sorgeskeppet får vi dels fortsatt följa Althea Vestrit och Brashen Trell i deras jakt för att få tillbaka familjen Vestrit's själskepp Vivacia, och dels får vi följa ett antal andra karaktärer, bland annat en grupp sjöormar som följer ett vagt minne av något viktigt, och en piratkapten vid namn Kennit, som åtföljs av den vackra Etta och Altheas systerson Wintrow.

Althea och hennes följeslagare, däribland den mystiska kvinnan Amber, tar hjälp av själskeppet Parat, ett skepp som strandats av sin ägarfamilj, eftersom det i sitt vansinne dränkt flera besättningar. Amber lyckas nå fram till Parat så pass att de kan få honom sjösatt igen, och så börjar då färden på allvar igen.

Vi får också följa Malta, Altheas odrägligt bortskämda och egocentriska systerdotter, som i sin fåfänga förvillar sig till Regnmarkerna och det märkliga folket som lever där.

Det här är en berättelse som är oehört komplex. Det händer viktiga saker för handlingen på varje sida, och alla olika sidohistorier vävs samman till en otroligt nyansrik väv. Berättelsen har psykologiska djup som är mycket ovanliga för genren, men inte för Hobbs romaner. Personporträtten är fantastiskt levande och nyanserade, och berättelsens intriger har politiska vinklingar och djup. Fantastiskt bra, det här är en fantasyberättelse som är så oändligt mycket mer. Jag har Hobb som en av mina absoluta favoritförfattare alla kategorier, och jag har ännu inte blivit besviken på något hon har skrivit.

Betyg 5