Levande bränd

Hon kallar sig Souad och är född i slutet av femtiotalet i en liten by på Västbanken. Hon växer upp i männens värld där kvinnor ingenting är värda, där de behandlas sämre än husdjuren. Hennes stora dröm är att bli tidigt bortgift, då får hon lite större frihet. Men det är inte hennes tur ännu, först måste hennes äldre syster få en man. Från terrassen ser Souad sin stilige granne och blir förälskad. Hon ger sig åt honom och han lovar att tala med hennes far om äktenskap. När han sviker henne vet hon att hon blivit en skam för sin familj, bara hennes död kan rädda deras ära nu.
Svårt bränd överlever Souad och räddas av en organisation till ett nytt liv. Hon berättar sin fruktansvärda historia, i alla de kvinnors namn som runt om i världen riskerar att bli offer för det som kallas »hedersmord«.

Utdrag ur boken:
Jag är en flicka, och en flicka bör gå med raska steg och ansiktet vänt ner mot marken, som om hon räknade stegen. Hennes blick må inte lyftas, inte förirra sig åt höger eller vänster på sin väg, för ifall hennes ögon skulle möta en mans, då skulle hela byn behandla henner som en charmuta, en lösaktig kvinna.
Om en redan gift granne, en äldre kvinna eller vem som helst får syn på henne ensam i en gränden utan sin mor eller sin äldre syster, utan något får i följe, utan någon knippa hö eller en korg fikon, då kallar man henne också för charmuta.
En flicka bör var gift för att få se rakt fram, för att kunna visa sig i handlarens butik, plocka ögonbrynen eller bära smycken.
Om en flicka fortfarande inte är gift när hon fyller fjorton, som sin mor blev, börjar folk i byn håna henne. Men för att kunna gifta sig bör en flicka vänta på sin tur; först äldsta dottern i familjen, sedan de följande i tur och ordning.

Medelbetyg: 4 (11 röster)