En fristående fortsättning på Besvärjerskan och Svanen, och minst lika magiskt trollbindande.
Vi får följa Nyx och Meguet i det främmande landet Saphier, på jakt efter att lösa Eldfågelns gåta. Eldfågelns skri förstenar allt, men när månen stiger förvandlas fågeln till en mänsklig prins. Nyx gör allt för att häva förbannelsen, men inte ens hennes mäktiga magi rår på förbannelsens styrka. Först när hon följer den bortförda Meguet till Saphier börjar hon förstå vidden bakom hotet mot hennes land.
Det här är ännu en poetiskt skimrande berättelse om magi och mysterier i ett främmande rike. Precis som i första boken byggs stämningen upp till en förtätad sagostämning, som jag finner ytterst förtrollande. Språket är vackert, och berättelsen är finstämd och känslofylld. Jag älskar den här boken, och kan läsa den om och om igen utan att tröttna på just stämningen!