Det här är annorlunda fantasy, nästan poetiskt. Oerhört vackert skrivet, drömskt sagoskimrande mystik.

Vi får följa Corleu av vägfolket, som ger sig av för att hitta Svanens hjärta åt Guldkungen, för att rädda sitt folk och sin käresta. Hans väg leder honom genom en kittelflickares mörka hus in i världar han trott bara vara sagor och barnvisor. För att komma vidare måste han ständigt idka byteshandel, alltid hitta något som eftersöks i visan, som ögon åt Blinda frun.

Vi får också följa Meguet Vervaine, en ättling till Astor Ro, hustru till den gamla härkaren i Ro besitting. Meguet har en böjelse för vapen och vandring, och upptäcker till sin förvåning att hon även har magisk kraft.

Det här är en berättelse som försätter läsaren i en stämning av magi och drömskt äventyr. Det är inte tydligt vad som är gott och ont, och man kan inte från början gissa varthän historien bär. Mycket är höljt i dunkel längs vägen, och man känner sig famla i mörkret tillsammans med Corleu och Meguet, och förundras tillsammans med dem. Jag har aldrig läst något liknande, aldrig upplevt en liknande stämning, och jag älskar det. Har läst boken flera gånger, med andakt, och njutit lika mycket av stämningen gång på gång.

Rekommenderas varmt till alla drömmare, det här är fantasieggande som inget annat i fantasyväg!

Betyg 5

Kan bara instämma - vissa stycken är något av det vackraste jag läst. Har inte boken till hands, kanske återkommer med något exempel vid ett senare tillfälle. Poetisk fantasy när den är som bäst - det förvånar mig att inte författarinnan blivit mer känd.

Kan eventuellt bero på att händelseförloppet är ganska "svårt" att följa, likt en fantastisk dröm. Har tänkt läsa den här häpnadsväckande fantasyromanen igen någon gång - för att hålla drömmen vid liv...

Betyg 5