Vilken fantasi vissa författare har! Bakis totar ihop en berättelse om mötet mellan en ensam, fattig ung kvinna och en grupp av medicinskt manipulerade hundar, som går upprätt och som kan prata. Jag förstår inte hur hon klarar att ägna så mycket energi och skaparkraft åt detta, för själv tappar jag intresset efter en hundra sidor och läser ut boken bara för att det är så tråkigt att ge upp halvvägs.
Boken är dock inte utan kvalitéer. Det finns ett vackert melankoliskt stråk genom hela boken, men jag lyckas aldrig känna någon empati för hundarna och är inte särskilt road av händelserna i boken, så det blev inte särskilt mycket läsglädje den här gången.

Betyg 2