Det var som en enda lång och tradig livesändning av ett banalt liv med banala problem. Mycket av den inre monologen var mixar av olika händelser och stilen kändes inte skön och verklighetsförankrad utan schizofren och jobbig. Varje sekvens var beskriven med millimeterprecision vilket gjorde resan långtråkig. Sidan 190 och ett par sidor framåt var helt okej, och dessutom hade den en helt okej twist på slutet. Fast det där kanske var lite väl mycket beröm. Den var så trist att jag satt och var arg för det mesta för att då och då växla till ett ljummet "okej då". Läs inte.