Tyckte boken var lite splittrad. Väldigt många lösa trådar men Niemi lyckades att få ihop det på slutet och när boken var utläst så kändes det tomt men på ett positivt fest.

Betyg 4

njae.. inte en bok i min smak. till en början samlad men efter ett tag väldigt spretig.. ett plus dock för det man får lära sig om tornedalens historia.. tack men nej tack. läs den inte.

Betyg 2

"Mannen som dog som en lax" inleds med att en hemhjälp finner den pensionerade folkskolläraren och tullaren Martin Udde död i sitt hem i Pajala. Han är mördad - och på ett mycket grymt sätt.
In från Stockholm flygs den unga, men kompetenta Therese Fossnes från rikskrim. Misstankarna faller snabbt på enslingen Esaias Vanhakoski och dennes uttalade hat mot den mördade - som mer eller mindre ägnat sitt liv åt att utrota Tornedalingarnas eget minoritetsspråk - meänkieli.

Mikael Niemi är tyvärr en mycket ojämn författare. Själv har jag gett hans böcker allt från tvåa till femma i betyg. Denna bok hamnar bland de sämre. Niemi gick ut med att han skulle prova på genren deckare när han skrev "Mannen som dog som en lax", och visst finns det en deckarintrig men mitt intryck i slutet av boken var: varför?
Vad Niemi egentligen vill berätta med sin bok är så uppenbart att det mest känns krystat att överhuvud taget ha med en mordhistoria. Under långa sekvenser får mordet stå tillbaka för berättelser om tornedalens historia, från den tid då nomadfolk vandrade in från ryssland fram till efter andra världskrigets härjningar. Vi får också mycket matnyttig information om tornadalingarnas eget språk meänkieli. Hur det är uppbyggt, vem som talar det och varför. Samt hur svensk myndighet har försökt utrota det med den äldre generationens goda minne.

Där i mellan har vi även en kärlekshistoria mellan enslingen Esaias och polisen Therese. I stort sett allt är mer intressant än mordgåtan - som i sin upplösning innehåller både långsökta, orealistiska och delvis övernaturliga inslag.

Vad Niemi vill berätta med boken är intressant, men som deckare suger den. Jag hade hellre läst en ren historieskildring á la Herman Lindqvist eller Peter Englund. Nu blev det en splittrad soppa i stället.

Mikael Niemi läser själv sin bok och känns lika lite trovärdig som själva boken. Efter att ha läst "Svålhålet" som ljudbok var jag lyrisk över Niemis bok och inläsning. Men även som inläsare är han mycket ojämn.

Betyg 2

Min uppskattningen för Niemis romans beskrivning av kolonialismen i Sverige och språkets vikt för identiteten är enorm.

Men det är fortfarande så att jag ogillar deckare och tycker att deckargenren i sig är en ganska onödig litteraturform. Så, nu är det sagt. Niemi lyckades väldigt smart och passande lägga till en intressant samhällsdebattsfråga i sin deckare. Det var detta som fascinerade mig och fick mig att fortsätta läsa boken. Ända till det besvikande slutet. Jag hade så stora förhoppningar.

Betyg 4

Ingen av Niemis bästa böcker, men absolut inte bland dom sämsta böcker jag läst i mitt liv. Jag saknar hans speciellt vridna humor, och hans hopp mellan skrönor och verklighet.
Men skönheten i det tornedalska landskapet kommer fram som vanligt, med en vindlande, svindlande kraft, och karaktärerna är lika fulla av hemligheter som dom alltid är i hans böcker. En trea är den nog värd?

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)