Bridget Jones är en idiot! Hon (och hennes vänner) beter sig som 13-åringar i stället för 30. Lite fjortisstil i en viss mening tycker jag. Barnslig o ytlig. Det viktigaste i hennes liv tycks vara män, vikt, hår… Iaf upptar detta en stor del av hennes tid. Omoget…
”Förvirrad, kul och mycket mänsklig hjältinna”, står det på bakpärmen. Ja, Bridgetsproblem är ju ett dåligt självförtroende. (Hur ska hon kunna ha ett fungerande förhållande på dom grunderna?) Dåligt självförtroende har väl många (inkl jag). Visst är det mänskligt. Men Bridget känns rent ut sagt övermänsklig. Alla mänskliga dåliga sidorna / problemen i en människa. Allting går väl aldrig fel i riktiga livet…
Irriterar mig på Bridget. Visst är hon mänsklig. Men kanske är hon skildrad lite överdrivet. Jag har kanske inget skäl att kritisera Bridget, för i vissa avseende är jag värre en hon. Hon har ju sina bra sidor (tex inte ta saker för alvarligt). Men i vissa andra avseende är jag mycket bättre än Bridget. (Tex väldigt ansvarig, hållbara principer…) Men visst skulle jag byta med Bridget egentligen (dvs om hon var verklig).
Men i slutet spårade boken totalt ur! Alltså hela Thailand fiaskot. Vidrigt. Det värsta jag någonsin läst. Mycket orealistiskt och allt annat än trovärdigt. Bridgets reaktion? Va? Ingen reagerar så. Lite djup får jag be!!!! Bridget skildras som en dumbom i dedär kapitlet. Och annars också hela skildringen av Thailand. Fördomar, clicheer, whatever. Helen Fielding bör definitivt hålla sig till Storbritannien och inte försöka skriva om något hon inte vet ett dyft om.
Boken skulle faktiskt ha varit helt okei utan det där med Thailand. Nån slagt spänning för spänningens skull. Är det det som det där med Thailand är? Etfter Thailand förvandlades boken till rent utsagt tråkig, pga orealistisk. Orkade knappt läsa slut. Sista kapitlen skulle ha kunnat slopas. Och Judes bröllop. En katastrof till! Ingen bröllop kan bli en sådan katastrof (hoppas jag).
Men måste medge att Bridget trots sin dumhet, tom kan vara underhållande. Dock till en viss grad! Man kan def få för mycket av henne. Hoppas Helen Fielding inte börjar massproducera Bridget i stil med Sweet Valley High, med budskapet allting slutar bra (så gör det ju för Bridget också).
(Man ska kanske ta det hela med lite ironi (kan man säga så?), så jag måste medge att det är en underhållade (ironisk) skildring av brittisk medelklass, men jag tycker faktiskt inte att man ska gå för långt.) Måste bara få kritisera den...