Med en katastrofal hösttermin i bagaget ser Arvid Carlberg, skejtgud och självutnämnd förförare, fram emot sista terminen i nian. Saker och ting kunde se bättre ut. Betygen pendlar mellan dåliga och katastrofala. Det enda som är värre än att börja gymnasiet är att inte komma in alls. Kattja, vän och möjlig flickvänskandidat, tittar knappt ens åt honom, och fortfarande är Arvid lika okysst som dagen han föddes. Kanske kan det ändras på språkresan till England ...
Utdrag ur boken:
1 april, söndag.
Okej, jag får väl gå med på att det här i all framtid kommer att vara avslöjandenas helg.
Morgonen började skojigt, för vissa.
Mamma kom in och väckte mig vid tiohugget.
- Skynda dig, Arvid. Ett rymdskepp från USA har kraschlandat på Stångebrofältet, sa hon. Det är på tv nu.
- Vad är det du säger? skrek jag och rusade upp ur sängen.
Jag sprang in i vardagsrummet. Syrran satt redan där och kollade på ... morgongudstjänst.
- Apriiil, apriiil! ropade båda två samtidigt och vek sig av skratt.
- Hahaha, skrattade mamma. Det ska vara du, gubben, som går på en sån sak.
Syrran såg ut som om hon skulle kissa på sig av skratt.
- Jag är trött, muttrade jag. Jag hörde inte riktigt vad du sa.