Agatha Christie har länge varit min husgudinna. Jag har läst hennes alla deckare i fyra omgångar och i sista omgången recenserade jag dem också. Kvar finns några få ovanliga böcker som "De fyra stora" och " Flickan som steg av tåget", men annars är jag klar med Christie. Tack vare en anatologi om litterära deckarkaraktärer av Bo Lundin hittade jag en ny favorit i E. Queens böcker. Det är pusseldeckare precis som Agatha Christies, men de är mycket mer genomarbetade, språkligt och psykologiskt.

"Spel mot okänd" är den första boken om Ellery Queen och hans far som jag läst. Ellery Queen är som sin skapare, deckarförfattare som då och då dras in i kniviga fall av sin far som är kommisarie. I denna bok möter vi Ellery när han drabbats av den mest förödande skrivkramp. Lyckligtvis har hans far ett mycket utsökt fall som väcker andarna till liv. En rik familj som väntar på ett massivt arv, tas en efter en av daga. Innan sitt frånfälle får de ett konstigt kort med en bokstav på.

Redan från början får vi veta att gårdskarlen Walt är redskapet för den bisarra mördarleken. Walt får också brev, men dessa är instruktioner och vädjande till Walts minimala intellekt, och destå större vilja att få vara "någon". Frågan är vem som står bakom den psykologiska krigsföringen mot Walt, som får honom att döda fler och fler av familjen Yorks medlemmar. Ellery Queen och hans åldrige far sätts på det hala och snart är mördarjakten igång.

Svagheterna i denna roman är upplösningen. Även om den är oväntad, känns den en aning konstlad. Styrkan i boken är att upplösningen faktiskt inte betyder allt. Vägen till upplösningen, intrigen och presenterandet av personkaraktärerna är precis lika viktigt. Och här skiljer sig alltså Queen från Christie. Queen presenterar trovärdiga porträtt. Ändå gräver författaren inte ner sig i sina personkaraktärer (som många senare deckarförfattare har valt att göra). Vi slipper sitta och lyssna på hur Ellery Queen i kapitel efter kapitel hetsäter, super, har sex med personer han inte vill ha sex med och dylika självupptaget tjat (som i Mankells böcker om Wallander till exempel). Detta gör att jag tycker romanen är lättillgänglig och en perfekt sidvändare. Jag vill varken känna för mycket eller för lite för personkaraktärerna. Huvudsaken är gåtans lösning och att vägen dit är enkelriktad och behaglig. Ellery Queen är en av de få deckarförfattare som lyckats med samma konstycke som Agatha Christie. Denna roman får en stark trea i betyg.

Betyg 3