Deckarförfattaren Ellery Queen håller på att slutföra en roman när han mottar ett gammalt manuskrift. Manuskriftet har gamla anor, det sägs vara skrivet av Dr Watson och behandlar Sherlock Holmes uppgörelse med seriemördaren Jack Uppskäraren i White Chapall. Vid första anblick avvisar Queen manuskriftet varande falskt, men efter att ha läst några kapitel blir han allt mer övertygad om att skriften verkligen är äkta. Tillsammans med Queen får läsaren följa en gräsligt spännande historia. Men när Holmes slutligen avslöjar Jack Uppskärarens identitet är Queen av annan åsikt och härefter följer ett verkligt sinnrikt resonemang som inte kan undgå att beröra pusseldeckarfantasten.

Sherlock Holmes är och kommer troligen alltid vara, alla privatdetektivers stora förebild. Berättelserna om den skarpsynte detektiven och hans trogne men dumdristige följeslagare Doktor Watson har facinerat läsare i hundra år. Idag finns det åtskilliga forskare som hävdar att böckerna om Holmes är skrivna av olika författare. De delas upp i två tidsperioder. Före och efter Holmes uppgörelse med Mority då författaren lät sin hjälte gå hädan - och därefter (av förlaget) tvingades låta honom uppstå ånyo. Ellery Queens version av Holmes påminner om de bästa varianterna. Den är lättläst, slug och makalöst underhållande. Paralellt med den gamla gåtan följer vi Queen och hans vardagliga bekymmer med sin snobbiga vän och sin utslitna far (som han skickat på semesterresa till Bahamas). Denna bok är ett fynd. Den är lika bra som Agatha Christies bästa böcker. Det finns visserligen detaljer som kan ifrågasättas, men tempot i berättandet gör att alla små skavanker bleknar bort till ingenting. Det är en ren lycka för en pusseldeckarfantast att läsa Ellery Queen. Jag ger boken en fyra i betyg.

Betyg 4

I Ellery Queens fiktiva värld existerade verkligen Sherlock Holmes och Dr Watson. Och i bokens inledning får Ellery i sin hand ett manus, som påstås återge den sanna historien om hur Sherlock Holmes stoppar och avslöjar Jack the Rippers sanna identitet i 1880-talets London.
Parallellt med hur vi i modern tid följer sökandet efter vem som skickade manuskriptet till Ellery, följer vi Holmes och Watson i sökandet efter vem som sände dom ett etui med kirurgverktyg – vilket i förlängningen ska leda dom till Jack the Ripper.

En bit in i boken slog det mig att jag kände igen historien. Men bara den delen som handlade om Sherlock Holmes. De partier Ellery Queen var med i kändes obekanta.
Jag gick ut på Internet för att undersöka om boken eventuellt gjorts om till film. Och i och med det började ett komplicerat letande som var nästan lika mycket deckarpussel som själva intrigen i boken.
I vanliga fall döljer sig bakom pseudonymen Ellery Queen de två kusinerna Frederick Dannay och Manfred B. Lee. Men i detta fall dolde sig hela sex författare bakom namnet. Så här ser det ut:

1965 hade filmen ”A study in terror” premiär på biograferna. Bröderna Derek och Donald Ford gjorde en pastisch på Arthur Conan Doyles skapelse Sherlock Holmes. Historien var en ren Sherlockhistoria utan några moderna inslag.
Året efter tog sig kusinerna Frederick Dannay och Manfred B. Lee an historien och adapterade filmen till bok. Dock ändrade de strukturen rejält då de skrev in Ellery Queen i modern tid och förlade upplösningen 80 år efter mördarjakten.
Dock skrev de själva bara nutidspartierna. För att skriva Sherlock Holmespartierna tog de in författaren Paul W. Fairman. Och där har vi totalt sex författare.

Med så många kockar borde det bli en bedrövlig soppa. Speciellt om man betänker att författarna till filmmanuset i vanliga fall skrev b-filmer på löpande band.
Men boken känns helgjuten. Och den inskrivna Ellery Queen i modern tid känns självklar och naturlig. Han får leverera upplösningen, utan att frånta Sherlock Holmes äran att ha löst ett mysterium.

Historien i sig är en ganska klassisk vem-gjorde-det. Dock kom den sista tvisten inte som en överraskning då boken, utan den, hade varit ganska medioker. Men den är mycket elegant sammansatt och tidsglappet på 80 år mellan mord och upplösning förhöjer känslan.

Betyg 4

Det här var ju en underhållande och trevlig pastisch på Sherlock Holmes, och bra idé att det finns en koppling till Ellery Queens egen tid.
Sen är ju Jack Uppskäraren ingen bra bov i en pusseldeckare, och det finns en del annat jag stör mig på (Michael/Pierre t.ex.). Helt OK, men inte mer.

Betyg 2