Mårbacka är väl närmast att betrakta som Selma Lagerlöfs självbiografi. Men om så är fallet är inte säkert, eftersom boken är full av anekdoter och dessutom skriven i tredje person. Historierna kretsar kring människorna på Mårbacka och främst Selmas far, löjtnant Lagerlöf. Kring dessa berättas än det ena, historier i stort och smått. Farmödrar, barnflickor, kusiner fladdrar förbi i boken. Allt i allt är det en underbar samling skrönor som sammantaget ger en bild av något i litteraturen så ovanligt som en lycklig barndom.

Ju mer jag läser av Selma Lagerlöf tycker jag att hon framstår som en av de allra största författarna genom tiderna. Och ett av de mest välförtjänta nobelprisen.

Betyg 4